Tankar i vecka 29-30.

På söndag är det vecka 30 - otroligt! I dag har jag varit gravid i 200 dagar, det innebär att det är 80 dagar kvar, det kan ju dock bli mer eller mindre också - jag tror på mindre. 

Magen växer för varje dag som går, jag äter fruktansvärt mycket - det finns verkligen ingen botten på mig längre. Beroende på hur bebisen ligger så är jag oerhört kissnödig, i går låg han mot min blåsa hela tiden och då känns det mest obehagligt och kissnödigt. I dag känner jag mycket rörelser, något som jag till exempel inte kände igår. När jag ligger ner på sidan, så vibrerar det ofta i magen på den sidan jag ligger på - känns rätt lustigt. Jag har ett extremt sockersug, helt fruktansvärt. Jag har inte speciellt ont i höfterna längre, ingen foglossning - däremot så kan jag få extremt ont under natten eller när jag vaknar på morgonen, jag skulle vilja kalla det kramp i benet, från ljumsken ner till vaden. Jag känner även av att jag ena sekunden kan vara riktigt varm för att nästa sekund vara riktigt frusen. Jag mår väldigt bra faktiskt, jag har dock lite problem med att gå snabbt, komma åt saker på golvet, ta på mig strumpor/skor, ta upp hundbajs och sätta på Enzo koppel, ha ha!

Jag är glad, känner mig lycklig, mår bra och är förväntansfull. Jag längtar efter förlossningen samtidigt som jag önskar att jag slapp ta mig igenom den. Jag kollade lite videos på youtube igår, det ser inte så farligt ut - det är absolut något som jag klarar av men jag kände bara en stark känsla av att jag inte pallar, att jag inte orkar ta mig i genom en massa smärta. Jag är som sagt kluven där, samtidigt som jag skulle kunna ta vilken smärta som helst just nu för att få ut honom så känner jag att jag gärna hoppar över just den biten.

När man ser bebisar nu, helt nyfödda så är det helt overkligt att vi snart också ska bo med en sådan liten trollsak. Jag fantiserar varje dag om hur han ser ut, hur han kommer vara och hur han kommer se ut i vissa kläder - han är alltid söt, det kan jag lova. 

Jag längtar så himla mycket nu, jag vill bara få allting överstökat så att jag kan köra omkring med vagnen, använda kläderna, använda skötbordet, sätta in bilstolen i bilen, pussa och lukta på honom och allt annat mysigt!! 

Det är lustigt när man läser på olika forum och sidor på internet om folk som har någon krämpa eller liknande - när dom då skriver att dom är i vecka 22 eller vecka 25 eller liknande så får jag alltid påminna mig själv om att jag har gått förbi den veckan för rätt länge sedan och att jag inte har den framför mig - det är helt otroligt. Jag kan knappt tro att jag redan tagit mig igenom en så stor del av graviditeten. 

Nu är det sista tredjedelen kvar och den får hemskt gärna gå undan. Han får komma när han vill under Augusti. 

Jag har läst om folk som mister barnet i magen i dessa veckor och till och med ännu senare, det är så fruktansvärt - jag vet inte vad jag hade gjort om han hade dött i magen nu eller liknande. Hur går man vidare i livet? Det är så dumt att läsa om det överhuvudtaget men i bland så kommer det bara över en när man sitter och bläddrar på någon sida. 

Jag längtar efter det nya ultraljudet nu, det blir i vecka 32 ungefär - så ungefär 2 veckor kvar då. Sockerbelastningen ska jag göra på måndag, hoppas att allting är bra. 

Vecka 28+4 (v29)