Vecka 25!

15 veckor kvar utav 40 - Nu är vi inne i sista delen utav graviditeten.

Vecka 25

Fostret är ungefär 33 centimeter och väger runt 700 gram. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig.

Fostret kan nu känna smärta och reagerar på beröring, till exempel från en tvilling. Det har en egen rytm i magen då det sover eller är vaket. Fostret liknar alltmer ett nyfött barn i kroppens proportioner, och har samlat på sig mer fett.

Detta skriver 1117 om vecka 25. 

Ordning och reda!

Jag känner hur jag bara blir mer och mer förvirrad för varje dag som går och nu minns jag inte ens när vi var iväg och handlade lite på IKEA - Jag har i alla fall för mig att det var under veckan som gick! Ha ha! 

Jag handlade bland annat en sänghimmel med moln och en blå topp - supersött. Micke var lite frågande till om pojkar verkligen också skulle ha sänghimmel. Vi handlade även ett skötbord, ett väldigt enkelt som vi ska måla vitt, det är i björk som det är nu. Nu börjar barnrummet blir fullt av saker och det lockar att börja ställa i ordning. 

Micke monterade ihop skötbordet i fredags efter vi hade varit och ätit. Han är händig han! 

Vi har samlat på oss det mesta nu, det återstår förstås en hel del saker - vi ska bland annat försöka hitta en lösning till alla kläder som vi har, dom fick plats i dom inbyggda skåpen fram tills för någon vecka sedan. Nu måste vi hitta en fin byrå som vi kan lägga ner alla kläderna i. Skönt att få lite struktur på dom också, dessutom misstänker jag att det bara blir fler och fler. Jag har bland annat en mamma som är tokig i shopping utav bebiskläder. Hon har snart handlat kläder för 1 år framåt. (Tack mamma, du är bäst!)

Mormor, mamma, Micke och jag gick igenom mina och min lillebrors kläder häromveckan och då hittade vi en hel del kläder som jag tog med mig hem, även lite filtar, gardiner osv. Mormor har även en hel kasse med filtar, lakan och annat som hon tvättat, manglat och strukit. 

När vi letade bland mina gamla kläder så hittade vi en skitful keps som min pappa hade handlat till mig när jag var nyfödd - mamma berättade att det var det första "plagget" han köpt och han var skitstolt över denna kepsen. Jag skrattade så jag höll på att dö - en grön, vit och röd keps med öronlappar och två skitfula clowner fram till. Ha ha ha! Det är tanken som räknas, den var fin på sitt vis - ( om du läser pappa) 

Det är lustigt hur man redan prioriterar bebisen - han är nummer 1. Jag handlar knappt till mig själv längre, har inget behov av det på något sätt - jag går knappt bort till damavdelningen eller andra avdelningar/butiker som jag vanligtvis alltid går in till annars. Nu är det bara bebisavdelning och bebisbutiker/inredning som gäller. 

Jag är rädd för att han är lite bortskämd och att det nog kommer förbli så. =) 

Här är en bild på en händig Micke som fixar och donar!! 

En härlig helg!

Då har en hel helg försvunnit - nästan. 

Jag och Micke åt på restaurang i fredags, skönt att slippa laga mat själv och gott var det. Ibland måste man unna sig här i livet, en sådan liten sak kan få så stor betydelse. Det är skönt att bara sitta ner tillsammans och prata, någon annan sköter maten och man behöver inte tänka på någonting. Sedan blir maten alltid så mycket godare när någon annan har lagat den. Vi tog en promenad ner till strandängarna på kvällen och sedan avslutade vi dagen med att bara sitta ner i vardagsrummet och prata. Så himla skönt att slippa all skit på tv. 

Lördagen spenderade jag först i sängen, jag mådde konstigt och kände mig inte alls i form. Mickes mamma och morbror kom hit en stund på eftermiddagen, vi fika och pratade. Välbehövligt och trevligt! Hundarna var glada över att här kom gäster och kanske ännu gladare för att vi fika på god vetekrans och andra kakor. När våra kära gäster hade begett sig hem så började vi göra oss klara för ytterligare ett restaurangbesök. Vi träffade upp min kära pappa i Limhamn och åt sedan en utsökt 3-rätters på Babas. Riktigt gott och underbart att bara få sitta och prata med dom man älskar mest. Klockan blev mycket och kvar av kvällen återstod en promenad med hundarna. 

Idag har vi bara tagit det lugnt. Jag är helt slut i rutan medans Micke är iväg och spelar innebandy. 

I morgon fyller min kära moster år och det firar vi med kalas - det ska bli skojsigt! =) 

Här kommer en bild i från promenaden i fredags - solnedgång på strandängarna i Bunkeflostrand. Underbart! 

GLASS!

Jag ÄLSKAR glass! Fan vad gott det är. Jag har aldrig varit glad för glass innan men nu känner jag genast att jag dör lite om vi inte har glass hemma. Jag har inga problem att trycka i mig ett helt paket själv.


Igår köpte jag ett litet paket GB gräddglass med vanilj och krossas choklad - jag kan meddela att det har jag precis ätit upp. Satt riktigt fint efter kvällsmaten. När jag skulle kolla hur mycket glass paketet innehöll så såg jag en rolig text på paketet, kolla på bilden. Vi kan väl säga såhär, "dream on" =)

Här hemma delar vi gärna inte med oss av sådant som är gott!

Sjukskriven!

Sjukskriven - nu får vi hoppas att försäkringskassan godkänner bara. Det känns oerhört skönt oavsett, en stor sten har fallit från axlarna. Jag kan äntligen pusta ut, känna mig glad, glädjas över saker och lusten till att göra saker är tillbaka. Jag hoppas det fortsätter såhär, för det är såhär det ska vara i livet. 

Jag är glad att jag fick komma till kuratorn på KK som sen skickade mig vidare till en duktig läkare på KK - dom tog mig verkligen på allvar och fick mig själv att inse allvaret i mina problem. Jag har ju inte längre mig själv att tänka på och det ska gudarna veta, jag tänker knappt på mig själv längre. Nu fortsätter besöken hos barnmorska, kurator och läkare tätt - det känns skönt och tryggt. 

Nu är vi snart inne i vecka 25 och det innebär 15 veckor kvar - SHIT! 

Nu ser jag fram emot sommaren! 

Sorg

Dom senaste dagarna har inte varit roliga - vi har drabbats av sorg och helt plötsligt tar livet en ny vändning. Man lär sig att inte ta livet för givet, saker och ting kan gå väldigt snabbt. Det var ju inte såhär det skulle vara och bli? Tyvärr så är livet fullt av överraskningar, både roliga och tråkiga. Jag känner inte att jag vill gå in på vad som har hänt, det behåller vi för oss själv men samtidigt känns det skönt och viktigt att få skriva av sig. Man får försöka glädjas åt dom stunderna man har haft tillsammans i livet, i dessa svåra stunder. Ett liv tar slut, men en relation består livet ut. Minnena försvinner aldrig och det är dessa man lever på och det är dessa som gör att man inte blir tokig och faktiskt klarar att överleva sorgen själv.

Det är 7 år sedan min morfar gick bort, jag minns än i dag hur jag trodde att jag skulle bli tokig - att jag skulle tappa fotfästet. Hur skulle livet kunnat gå vidare? Hur skulle jag någonsin kunna skratta och vara glad igen? Det är än i dag svårt att acceptera och man förstår fortfarande inte att det har hänt. För mig är min morfar på semester och kommer hem när som helst. Jag har hittills inte blivit tokig men jag har varit ledsen, i dom svåraste stunderna så kommer minnena och då blir han levande igen.

Sorgarbetet är något som tar tid, det måste man acceptera - man måste få vara ledsen och må skit. Men man ska också komma ihåg att skratta, glädjas och vara glad över annat i livet, under den svåra tiden - man ska även tänka tillbaka, skratta och gråta åt sådant som varit och som finns kvar i ens minne. Det hjälper till att bearbeta sorgen, att acceptera.

Man är stark för varandra, det är alltid någon i gruppen av sörjande som tar på sig den starka rollen och det är nödvändigt men man får inte glömma bort att själv vara svag, gråta, sörja och vara ledsen. Det är lustigt hur man i en sådan situation kan bli så stark, när man känner inombords hur svag man egentligen är.

Jag önskar att jag var lite mer svag, att jag tänkte lite mer på mig själv och att jag tillät mig sörja, gråta och vara i sorgen längre - det är inget farligt, det är en fas i livet och man ska inte ha bråttom därifrån trots att det är bland det värsta man kan gå igenom. Jag vet att många av mina problem, så som depression, ångest och panikångest kommer i från att jag inte bearbetade sorgen efter min morfar på rätt sätt. Jag var ung och ville helst glömma - det var lätt att vara med vänner och för stunden glömma bort. Man skulle vara stark för anhöriga och man ville inte visa för mycket känslor utåt. Man blundade och svalde. Vad jag önskar att jag tog mig tid att bearbeta sorgen.


Hur som helst, ta vara på varandra och njut av livet tillsammans. 

Krut i benen!

Igår var vi hos kuratorn med mig, psykfallet. Nä riktigt så illa är det inte. Det var skönt att få prata av sig lite och i morgon ska jag få komma till en läkare på KK. Vi får väl se vad som händer efter besöket i morgon.

När vi hade varit på KK hos kuratorn igår så tog vi en promenad i Pildammsparken - Det var riktigt skönt. Underbart väder och söta små ankor och deras bebisar överallt. Vi tog en lunch på "gamla Lieto" i Limhamn - jag minns inte det nya namnet. Jag käkade en spenat och fetaost-paj och Micke åt kycklingspett - det var hur gott som helst. Trevliga ägare, bjöd oss på kaffe och chokladbulle. Snälla som vi är la vi 20:- dricks så indirekt så betalade vi kaffet och chokladbullen ändå.

Det var så fint väder när vi kom hem så vi beslöt oss för att gå en lång runda - vi tog först ut gossarna (Lexton och Enzo) och därefter så tog vi med oss Nezta på en runda ner mot strandängarna. När vi kom hem var vi riktigt trötta.

Idag har varit en riktig slappedag - jag vaknade, åt, somnade igen och gick sedan upp för att plocka undan lite. Nu väntar jag på att klockan ska slå "matlagning". Bebisen sparkar och har sig, jag har börjat tycka det är rätt jobbigt nu, det känns så obehagligt och han sparkar i princip hela tiden. Det är världens underbaraste känsla samtidigt som det börjar göra rätt ont och kännas rätt jobbigt.

När vi hade käkat igår så lutade jag mig tillbaka i soffan och drog upp tröjan, jag kände att det var kraftig action i magen. Jag bad Micke titta och vips så sparkade han till och hela magen rörde sig. Micke tycker det är positivt att där är krut i benen på honom.

Jag har precis käkat våfflor - riktigt mycket grädde, sylt och socker. Nyttigt och bra! Micke är iväg och spelar innebandy, tidigare idag har han träffat Richard och då passade jag på att ta en lång runda med Nezta.

Igår var jag rastlös, jag ville inte bara sitta inne och glo på tv, så efter att vi käkat så träffade vi min mamma och Jonas nere på puben i Bunkeflo, helt stendött - men ack så trevligt att få komma ut och göra något. Vi gick hem och mamma och Jonas åkte vidare till Casinot - lyxlirare.

Nu är det snart lön och nya saker till bebbe ska köpas in - vi försöker handla något varje månad, så man inte står med alla inköp när det är någon vecka kvar. Det kostar ju trots allt lite och i sommar när det närmar sig så lägger man ju pengar på mycket annat - så då är det bra om man hunnit handla det dyraste innan.

Jag ska försöka hitta en gravidbola också, alltså ett halsband som går ner till magen med en liten pingla som bebisen hör. Det ska ge i från sig ett lugnande ljud och detta ljud ska man ha nytta av sen när bebisen kommit till världen också - för den ska känna igen det. Gud ibland, kan jag få riktiga glädjerus över vad som komma skall och för det mesta är jag världens lyckligaste men sedan existerar även den där tråkiga känslan där jag inte förstår riktigt vad som händer - när vi handlar något till bebisen så känns det inte som att det är till vår bebis vi handlar, det känns nästan som att vi handlar det till någon annan eller att vi bara handlar det för att det är kul. Det är så overkligt!

Här är en bild i från igår - vecka 24 alltså.

Vecka 24 Man kan ha gått upp fem till sju kilo, vissa ännu mer. Fostret väger cirka 650 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet. Ibland börjar fostret att hicka, då känns det som om det klickar till i magen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när fostret är runt 24 veckor kan det börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.

Vi är alltså inne i vecka 24 och veckan som har gått har varit lugn - det är inte allt för mycket som har hänt och därför har jag valt att inte uppdatera något på bloggen.

Vår lilla bebis sparkar nästan HELA TIDEN nu. Det känns väldigt mycket och det syns även utanpå magen.

Härom kvällen när vi skulle lägga oss så lyssnade vi lite på hjärtat, mysigt. Det är skönt och tryggt att bara kunna ta fram apparaten för att lyssna när man känner för det. Jag har dock släppt alla tankar på missfall och liknande, innan var dom väldigt starka. Nu ska det bara gå hela vägen, nu när det gått så lång tid.

I alla fall så sparkar han ju hela tiden nu och för någon kväll sedan kände Micke en riktig spark och han tog bort handen snabbt, haha! Han tyckte det kändes lite obehagligt nu när det känns så tydligt och starkt. Man vänjer sig.

Jag mår till största del bra, jag har lite besvär psykiskt - saker som hängt med i flera år som gärna vill blomma upp nu igen. Det ger mig problem att klara av studier och andra saker som stressar mig och i morgon ska jag få komma till en kurator på KK. Jag har väldigt hög puls, mycket onda sammandragningar och blir lätt andfådd - man tror att detta har med min psykiska hälsa att göra. Det känns bra att få komma till KK i morgon och samtala med någon som förstår sig på detta skitet. Jag hoppas att hon hjälper mig.

Konstiga drömmar!

Ja alla som varit gravida kan väl intyga att man blir väldigt snurrig i skallen under graviditeten och inte bara i verkligheten utan även i drömmarna. Jag drömmer helt sjuka saker, ofta!

Jag drömmer till exempel ofta att jag dricker sprit och att jag under tiden jag dricker eller efter att jag druckit kommer på att jag är gravid - då är ångesten inte nådig, både i drömmen och när jag vaknar upp. Jag har svårt för att släppa det sen när jag vaknat också, det är så verkligt.

Jag har även en hel del andra konstiga drömmar, men dom behöver vi inte gå in på, haha! Jag och Micke skrattar gott åt dom i alla fall.

Jag läste på ett forum här på internet att det är många som drömmer likadana drömmar som mig. Någon har även drömt om att hon födde en kattunge och hade svårt att amma den, någon drömde att hon hade sex med chef Ramsey! Hahaha....

www.stjarndesign.se!

Jag vann för en tid sedan ett presentkort i en tävling som en vän till mig hade. Hon skapar egna smycken och hon är så duktig. Jag har länge funderat på vad jag skulle vilja ha i från sidan men så har det aldrig blivit något utav det, jag har helt enkelt glömt av det, men så i söndags såg jag en superfin bild på ett armband som Susanne precis hade tillverkat och då visste jag direkt att ett sådant vill jag ha. Jag tog kontakt med fina Susanne och berättade för henne hur det låg till och idag, knappt 2 dagar senare så är mitt armband klart. Det är SÅ himla fint. Jag ska hämta det på torsdag, kan knappt vänta.

Gå in och kolla på hennes hemsida,

www.stjarndesign.se

sidan finns även att gilla på facebook, hon har just nu igång en tävling så gå in och kika! =)


Här är en bild på mitt fina armband!

Ny bild!

Här kommer en lite suddig bild på magen från igår - då gick vi ju in i en ny vecka, alltså vecka 23. Vi kan ju konstatera att tiden går snabbt och att magen växer.

Jag har fruktansvärt svårt att sova nu, jag kan inte ligga på mage, inte på sidorna och inte på rygg. Hur sover man då, ståendes? Jag får väldigt ont i höfterna när jag ligger i sängen, framförallt under längre perioder men ibland krävs inte ens det. Jag får byta sida hela tiden och ändå hjälper det inget. Jag testar kuddar mellan knäna och liknande, men det är knappt så det hjälper. Jag har även ont i ländryggen. Jag har misstänkt ett tag att det är foglossning och nu känner jag mig ganska säker, det blir bara värre och värre.

Jag har även fått mycket molvärk, känns ungefär som mensvärk - det är väl för att det växer och knakar där inne nu.

Får ibland en konstig värk i magen, som att den liksom drar ihop sig, har fått förklarat för mig att detta nog är sammandragningar, man kan känna av detta nu och det är inget farligt eller ovanligt.

Gossen sparkar på som vanligt, framförallt när jag gått och lagt mig - om jag ligger på rygg så sparkar han extra mycket. Han slutar när Micke lägger handen på magen, ha ha! =)

Härliga tider.

Micke är hemma!

Äntligen är jag hel igen, Micke kom hem igår - så jävla skönt! Han hade haft det bra och givetvis hade galan varit super, kul! Han hade köpt två skitsnygga tröjor i från Gant till sig själv - det kan han gott unna sig. Jag fick en påse "Haribo-Persikor" - givetvis väldigt uppskattat, älskar dom! Så gulligt att handla med sig en liten gåva, det var ju bara 2 dagar han var iväg. Finns verkligen ingen bättre än min Michael. Hundarna blev också väldigt glada när deras "pappa" kom hem.

Nu har Enzo också börjat visa intresse för Nezta, vi har dock inte hittat något blod än - det kan ju vara att det är ett sk. tyst löp eller så är det bara så att vi inte sett blodet än. Givetvis kan det också vara så att hon inte börjat än men att det kommer igång snart. Vi får väl se. Vi håller dom ifrån varandra i alla fall - och när vi lämnar hemmet så följer Nezta med oss. Dom behöver lite tid i från varandra också.

Idag käkade vi lunch i från Ganesha som öppnat i Limhamn - det är indisk mat. Jag får nog säga att jag inte uppskattade det direkt, det föll mig inte i smaken. Micke tyckte det var väldigt gott. Nezta hade önskemål om att åka till Arken zoo och så fick det blev - hon valde ett tuggben med pizzasmak den lilla tjockmollan och det bar hon stolt med sig ut i från butiken efter vi betalat. Hon är så snäll och lätt att ha och göra med. Hon vandra omkring i butiken och luktade på allting, utan att sno något. Hon tyckte dock att gosedjuren som föreställde hundar såg lite läskiga ut. Jag testade en ljusblå Hurtta-sele på henne, så himla fin till hennes snygga bruna färg. Hon har dock redan en rosa så det får vänta, dom är ju ganska dyra och hon behöver knappast mer än en. Hon är även exemplarisk i bilen, så himla duktig.

Det var ju så fint väder idag också så vi passade på att ta alla hundarna till hundrastgården - där sprang dom omkring och lekte och busade - det gick bra, men ibland försökte gossarna att "komma åt" - dom lyssnar dock väldigt bra på tillsägelse och slutar direkt.

Det har lugnat sig med gnällandet, det är inte lika intensivt som det var för någon dag sedan, då höll jag på att bli tokig!!

Vecka 23 IDAG!

Vecka 23

Livmodern når nu strax över naveln. Fostret väger runt 550 gram och är 28 centimeter långt.

Sedan någon tid finns det mekonium, den första grönsvarta avföringen, i tarmen. Det händer att fostret bajsar redan innan det föds, då färgas fostervattnet grönt av avföringen.

Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Många kvinnor tycker det känns bra, men några upplever det som obehagligt.


Så står det på "1177" om denna veckan.

Jag kan nog hålla med om ovanstående, förstår helt och hållet. Jag var vaken fram till 03 i natt för att jag inte kunde somna. Jag kunde inte somna eftersom bebisen höll på att sparka, göra volter och allt möjligt där inne i magen. Jag låg bara och tog på magen och bad att han skulle sluta. Det var mysigt till en början, men sen blev det bara mer och mer obehagligt.

Bukowski

Det blev en runda på Burlöv center med mamma, mormor och lillebror. Jag blev livstrött direkt när vi satte oss i bilen och skulle åka dit och kände mig inte speciellt motiverad att handla något när vi väl kom fram. Jag har saknat Micke hela dagen.

Bebisen har sparkat som en tok i dag. Jag har till och med fått filma. Kanske fler som saknar pappa =(


Vi käkade lite snabbt på donkan för att sedan avsluta burlövbesöket med glass - satt fint må jag säga. Jag har sedan firat lördagen med att äta rester från igår - tacos, med andra ord.

Inne på Burlöv center är där en butik som heter Dimoda, tror jag, där inne finns det skitfina inredningssaker. Vi hittade en ganska stor nalle med änglavingar i märket Bukowski, så underbart fin! När vi käkade glass sa mamma att jag kunde få gå bort och köpa den, men att jag inte fick den förrän han hade kommit till världen. Jag blev såklart superglad men jag orkade inte gå tillbaka till butiken så vi struntade i det och hoppas det finns kvar nästa gång vi är där. Inte så farligt dyrt, trodde det var betydligt dyrare med nallar från Bukowski. Jag har en del ifrån när jag var liten själv. Dom är fina att titta på, barnsäkra och gosiga.

Nu ska jag fortsätta sörja över att Micke inte är hemma och passa på att gå ut med hundarna.

Ska lägga mig tidigt idag så det snabbt blir söndag.

Micke är iväg.

Igår hade vi en lugn dag hemma. Vi åkte iväg några ärenden under dagen och sedan tog Lexton och Enzo till hundrastgården och Nezta fick gå en lite längre runda. Idag åkte Micke till Stockholm för att gå på UFC-Gala som han och hans vän blev bjudna på av ett spelbolag, jätteskoj för dom. Igår när vi gick och la oss så kom 5-åriga Felicia tillbaka och fällde några tårar över att jag skulle vara utan min andra hälft i HELA 2 dagar. Löjligt, må så vara men jag älskar min man och hatar varje sekund utan honom och dessutom är jag lite extra blödig nu. Det är nyttigt att vara i från varandra också, det kan man behöva så man får tid att sakna varandra.

Jag vaknade för 1 timme sedan och har sedan dess legat i sängen och surfat på telefonen. Nu är det frukost och nyhetsmorgon som gäller. Jag ska iväg med min mamma lite senare, vi ska nog åka iväg en sväng till stan. Ska bli skönt att komma iväg. Jag tror kvällen blir lugn för min del. Vi får väl se vad som händer.

Det har inte hänt så mycket sedan jag skrev sist så detta blev ett rätt intetsägande inlägg. Imorgon går vi in i vecka 23, detta innebär att det är 17 veckor kvar utav 40. Helt sjukt, fan vad tiden går! =)

Misslyckad grillning nr 2.

Idag bestämde vi oss för att testa på att grilla igen, sist gick det ju inte så bra. Det började bra denna gången. Jag marinerade fläskytterfilé, gjorde eget vitlöks/kryddsmör och skulle slutligen skala potatis - när jag insåg att dom hade börjat få fötter och var nästan på väg i från påsen på egen hand, skoj! Vi hade i alla fall bakpotatis i bra skick och det fick bli det istället. Vi fick ingen riktigt fjutt på grillen så vi bestämde oss för att steka klart köttet istället. Potatisen var ganska kall och hade fått skinn när jag köttet var klart. Så jävla tröttsamt, så himla god middag egentligen men som tyvärr slutade i "sådär" gott. Inte riktigt mätt beslöt jag mig för att baka chokladbollar, det gick ändå rätt snabbt och det var inte så jobbigt som jag hade föreställt mig. Nu ligger dom färdiga i frysen för att få stelna till lite - jag har nog redan ätit 4-5 stycken, tur jag bakade dubbelsats.

Idag har vi även besiktigat bilen, helt felfri var den. Jag stod som ett litet barn och övervakade vad som hände, skitfräckt! Haha.

Nezta löper inte än, Lexton är trots detta helt tokig och vi får hålla dom i från varandra - han gnäller konstant och jag börjar bli smått tokig. Det visste man ju när man skaffa sig en tik och hane, men ändå. Det konstiga är att Enzo inte bryr sig ett skit, hunden som annars är helt tokig när någon löper. Vi förstår ingenting här hemma. Jävligt jobbigt är det i alla fall eftersom Lexton inte kopplar av en sekund, han är ständigt i gång och gnäller och flåsar. Varför, kan man fråga sig?! Hur kan Lexton vara så tokig när Enzo inte bryr sig ett skit?

Imorgon är Micke ledig, skönt - tyvärr har han mycket med sitt företag men jag hoppas ändå att där ska lämnas en liten lucka öppen under dagen då vi kan hitta på något skoj. Vi ska i alla fall ha en riktig myskväll på kvällen, fick ett presentkort på "Hemmakväll" av min pappa i påskas och det ska vi nyttja imorgon - dom har världens godaste godis!!

På lördag åker Micke till STHLM, det ska firas med stor fest här hemma, alla är bjudna!....Nä skämt å sido, jag kommer givetvis sakna min andra hälft, för att inte tala om vad hundarna då kommer att göra. Vi ska nog överleva. Jag är glad för Mickes skull, han ser fram emot detta och tycker det är väldigt skoj. Han kan ju passa på att unna sig nu! ;D





En bild på vrålåket, bara för den gick igenom besiktningen idag. Vilken lättnad va =)

Vilken mysig kväll!

Igår kände jag att jag ville göra något för Micke, han har gjort så mycket för mig under alla år och inte minst nu under dom senaste månaderna. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka honom för allt. Jag skulle inte byta ut honom mot något i hela världen. Det finns ingen så godhjärtad och rolig människa som honom. Han får mig verkligen att skratta i alla lägen, ibland känns allt skit och då har alltid Micke funnits där och lättat upp stämningen och fått mig på andra tankar. Han har betytt så mycket för mig dom senaste 4 åren. Det finns så mycket jag skulle skriva om honom här men jag håller ändå här, Micke fick en lång kärleksförklaring igår tillsammans med en fin bild på oss två - kärleksförklaringen avslutade jag med frågan "Vill du spendera kvällen på St:Markus vinkällare med mig, jag står för allt, utom bilkörningen - (PS: Hoppas du tackar jag, för jag sket i att lägga fram kycklingen). Han tackade givetvis "ja" och blev väldigt glad.

Vi hade en väldigt mysig kväll med fruktansvärt god mat, klockan var 21.30 innan vi kom därifrån. Dom har så himla mysiga lokaler och deras mat/buffé är bara outstanding.

Förrätt, varmrätt, efterrätt, ostbricka - långa bord fulla av god mat.

Jag fick tyvärr avstå från en hel del mat som inte gravida bör äta, däribland ostbrickan, kändes fruktansvärt tungt att neka den. Micke han åt på för fulla muggar och berättade gärna för mig hur gott det var. Mannen som inte var så glad för ost förr har helt plötsligt börjat älska ALL ost. Kul! Om jag bara kunde spelat upp dialogen jag hade med mig själv i huvudet under tiden Micke plockade och åt från ostbrickan - "Jo men en liten bit kan jag ta" - "Nä tänk om där är listeria på just den biten" - "Men där är ingen jävla listeria" - "Nä men tänk om där är det".

Jag skulle aldrig aldrig utsätta min gosses liv för att jag skulle äta en bit ost, det finns inte. Jag får snällt avstå och sedan hoppas på att Micke bjuder tillbaka i augusti - då ska jag äta ost så det sprutar ur öronen. (Vore i för sig lite äckligt).

Hur som haver, vi hade en fruktansvärt mysig kväll, tänk att en sådan liten handling kan betyda så mycket. Jag lever på det än idag.

Hört hjärtat!

Jag fick låna något som heter Angelsound av min kära kusin Karolina för ett tag sedan - tyvärr var batteriet i den slut just då och det tog ungefär en vecka för oss att skaffa oss ett nytt. Idag har vi satt i det nya batteriet och det var väldigt enkelt att hitta vår bebis hjärta - snabba fasta slag, ungefär som en galopperande häst. Det var skönt och mysigt på samma gång att höra honom. Han sparkade ibland och då blev det mindre behagligt ljud i öronen. Vi låg med varsin hörselsnäcka och lyssnade på honom. Tänk att jag har två hjärtan som slår inom mig, skämtade lite med Micke och sa "tänk om mitt hjärta slutar slå, då har jag ett extra och då måste det ju betyda att jag inte dör". Det är otroligt att man kan höra hjärtat genom denna maskinen, helt fantastiskt för att vara exakt. Det hördes så tydligt. Vi bara låg i sängen och lyssnade och lyssnade. Det är dessutom en himla trygghet - så skönt att bara plocka fram denna lilla manick när man känner sig lite orolig för att man inte känt honom eller liknande.

Idag var det dessutom första gången som vi hörde hans hjärta! Vi har bara sett det, flera gånger.

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända nu, som gör att vi inte får vår prins - jag älskar honom redan!

Någon som är sugen på Ullared?

Jag är så himla sugen på en tur till Ullared inom den närmsta tiden - är det någon annan som är sugen? Åker man upp ett gäng så blir det ju dessutom billigare! Nu börjar väl snart högsäsongen där uppe och det kan vara skönt att vara där innan.





Där är en stor babyavdelning som lockar, kan jag säga! =)

Glad igen!

Nu börjar det ordna upp sig igen - jag känner mig inte lika deppig. Jag har hunnit med att böla ett par gånger under dagen och tyckt allmänt synd om mig själv.

Sedan kom jag på att mitt liv faktiskt inte är så jävligt, det är faktiskt jävligt bra och det finns hur mycket som helst att glädjas åt.

Jag får väl skylla på att hormonerna spelade mig ett spratt.....härliga graviditet!

Nu tänkte jag påbörja bebisrummet - det ska målas, det ska köpas byrå och bokhylla, det ska sättas upp väggdekorer och det ska prydas med en massa fina detaljer - det kan ta sin lilla tid med andra ord. Det ser jag fram emot och sedan är jag även väldigt glad för min fina man som verkligen för allt för mig. Han är den bästa som finns och så är det bara. Jag ser fram emot att få en miniatyr utav honom.

Sov gott!

Skitdag.

Fy fan vad allt känns deppigt idag, jag är riktigt nedstämd. Ingenting att se fram emot den närmsta tiden och ingenting som händer. Det är samma sak varje dag, pissigt väder, inte ett skit att göra, samma mat, samma konversationer - allting är så jävla enformigt och tråkigt. Jag vill göra saker, jag vill ha en massa roliga saker att se fram emot och att längta efter.

Nu tycker många säkert att jag är skitknäpp som har ett barn att längta efter, missförstå mig inte - honom längtar jag efter varje sekund men livet måste ju fortsätta, det är trots allt ett tag till innan han kommer till världen.

Jag är så trött på samma gamla saker dag ut och dag in - och jag är även trött på alla tråkiga kommentarer som "ja men åk dit där och gör det, för det skulle du gjort för 100 år sedan" "Städa, det ser ut som fan, så går ju tiden" "Gå ut med hundarna". Ja det var ju jävligt uppfriskande liksom. Städa är ju skitkul och att gå ut och vara med hundarna är det enda jag gör i princip - så det tillhör vardagen.

Dessutom ska Nezta snart löpa och Lexton är så jävla dryg så jag snart spyr. Hon har inte ens börjar löpa än och ändå springer han omkring och gnäller konstant och slickar henne där bak. Fan vad tröttsamt.

Fy fan för denna deppiga jävla skitdagen helt enkelt.

Vecka 22!

Nu skrivs det att bebisen väger ca 500 gram och att han är omkring 27 centimeter från huvud till tå. Jag har väldigt svårt att förstå hur han kan få plats i min mage. Jag misstänker dock att han tycker det är trångt eftersom han sparkas precis överallt i hela magen nuförtiden. Jag har ätit mycket skit den senaste tiden, måste skärpa mig och äta bättre, får en himla ångest. Läste att storleken på barnet bland annat avgörs på vad mamman åt under graviditeten - "HJÄLP" kände jag lite spontant då. Jag vill gärna INTE ha en 6 kilos unge. Jag måste dock säga att det är underbart att ha fått tillbaka aptiten. Det finns dock fortfarande saker som jag rynkar på näsan åt, påskmaten var ingen favorit precis.

Det som har hänt sedan senaste veckan är väl egentligen bara att jag känner honom röra sig, sparka osv flera gånger under dagen. Han sparkar hårdare och man kan se små rörelser på magen om man tittar - Micke har känt honom.

Nu börjar vi längta på riktigt, det är så nära men ändå så långt bort. Tänk att han är med oss överallt men ändå så är han så långt bort, knäppt!

Jag tror dessutom vi är rätt överens om hans namn, inget blir dock bestämt innan vi sett honom - det kan ju vara rätt bra om han passar till att heta det också!

Här har vi en magbild i från igår och vi startade med en bild i från igår också - första gången utan tröjan som skymmer. Ni som är äckelmagade bör titta bort, (kanske lite too late.)

Tydliga sparkar och obehag!

Igår när vi kom hem i från en god middag och påskfirande hos Mickes mormor så var det fruktansvärd aktivitet i min mage. Kanske var det sataysåsen som satte fart på gossen!?

För första gången igår så kände även Micke honom. Nu känns det och syns det även utanpå magen. För det mesta har det bara varit små enkla sparkar som enbart jag har känt men sedan igår har han sparkat till ordentligt då och då - det är så hårt så jag sjunker ihop och "mmmm":ar, Micke tycker det är roande varje gång.

Han sparkar framförallt på morgonen när jag vaknat, när vi ätit middag på eftermiddagen och sen på kvällen fram till vi somnar.

Det är härligt samtidigt som det känns lite obehagligt.

Jag har ingen bild att visa er idag, ärligt talat så är jag alldeles för trött för att mecka med det just nu så det kommer under dagen i morgon. Jag ska ju uppdatera med en ny magbild, det var över en vecka sedan sist.

Galet att man redan kan älska någon så mycket som man inte har träffat. Idag har nog både jag och Micke känt en väldig längtan efter vår gosse - hoppas tiden går snabbt nu!! Vi har haft en lugn dag så vi har haft tid att prata och tänka mycket.

I morgon börjar livet igen, Micke är åter på jobb - han har varit ledig en lång period nu. Det har varit en härlig påsk och en vi har haft väldigt mycket skoj tillsammans. Jag kommer sakna honom i morgon.

Sov gott!

Överraskning!

Vill bara berätta vilken fantastisk sambo jag har!

När jag bodde hemma så hade vi alltid äggjakt på morgonen på påskafton. Mamma hade skrivit små lappar med ledtrådar och till slut så fann man det stora påskägget. Jag har berättat detta för Micke och jag kan även ha berättat att jag saknar att få göra det, haha!

Micke vaknar alltid tidigare än mig och så var det även på påskafton. Jag gick upp, öppnade kylskåpet precis som vanligt, skulle ta ut mjölken för att blanda oboy och sedan sätta mig ner. Riktigt så blev det inte. Jag öppnade kylskåpet och på mjölkpaketet så fanns där en lapp som ledde mig till andra ställen och så fortsatte det tills jag hittade påskägget i torktumlaren. Jag blev så glad och så rörd över att han lagt ner tid på att ordna detta till mig. Vi skulle ju inte ens köpa en påskpresent till varandra. Tänk att så små saker kan göra en så glad.

Nåväl, jag har verkligen världens bästa sambo och jag är helt övertygad om att han kommer bli världens bästa pappa - titta bara vad han gör för mig! =) '

Hoppsan Kerstin...

Här har det inte blivit mycket bloggande men det beror på att vi har varit iväg varje dag och firat kalas och påsk och allt vad det har varit.

I torsdags började jag dagen med lite påskfirande hemma hos min kära moster och alla mina kusinbarn och såklart mormor. Vi målade påskägg, letade påskägg, fikade och hade väldigt mysigt. Vädret var fint och vi var ute till största del. Fredrik, Maria, Gustav, Filip, Maria, Karolina, Maxwell, Tom och allesammans var där. Det är härligt när alla är samlade. Vi spelade fotboll, busade med Viggo (hund) och barnen lekte. Micke arbetade under tiden.

På kvällen åkte vi hem till Mickes pappa, hans sambo och hennes son - där blev det kaffekalas med en massa kakor och annat gott! En massa bus och gos med Boss, Diva och Bobo - vovvar såklart! Hur trevligt som helst.

I fredags fortsatte vi hemma hos min pappas kusin som fyllde 40 år, en trevlig kväll med en massa god mat. Träffade en massa släktingar som jag inte träffat på hur många år som helst och även en massa nya människor - bland annat pappas nya tjej. Micke följde med och fick träffa den sidan av min släkt också, det är inte varje dag man träffar dom så man får passa på, därav har han inte träffat dom på 4 år. Det var i alla fall en trevlig kväll!

Igår var vi hemma hos min mamma och hennes sambo Jonas både för att fira påsk samt för att fira Tim (Jonas son) som fyllde hela 7 år. Det var som vanligt trevligt, massa härliga människor och god mat! Jag fick agera lektant och springa ner för att gömma påskägg till alla barn, kanske inte världen bästa idé då jag lider av fruktansvärd graviditetsglömska/förvirring. Jag glömde bort var jag hade gömt äggen direkt efteråt och när barnen hade något ägg kvar så hade jag inte ens en blekaste aning om vart jag hade gömt dom. Jag fick stå nere i kylan och leta tillsammans med barnen - medans alla andra vuxna stod uppe i fönstret i värmen och tittade och skrattade. Kul! Jag var helt slut igår, var tvungen att lägga mig en stund i soffan senare på kvällen - hade väldiga problem med att hålla ögonen öppna. Man inser inte riktigt sina begränsningar nuförtiden - tänk att 3-4 kalas kan få en att bli helt ur balans.

Idag har jag bara legat i sängen hela dagen, helt orkeslös, har gått upp lite då och då för att käka lite men går sedan in och lägger mig igen. Jag har precis bakat en kladdkaka och då kan man ju undra var jag fick den orken i från - ingen aning, svarar jag då - men jag var fruktansvärt sugen!

Lite senare idag ska vi iväg igen, denna gången ska vi åka hem till Mickes mormor för påskfirande. Idag blir det dock ingen påskmiddag och det tackar jag hjärtligast för, det är nämnligen ingen favorit! Det blir säkert skoj, hoppas bara jag kan hålla ögonen öppna och inte somnar.

Onsdag 4/4-12.

Idag vaknade jag som sagt upp med fruktansvärt ont i sidan, kan inte förklara med ord hur det kändes, jag har i alla fall aldrig känt något liknande. Jag vågade knappt andas och att röra mig fanns inte på världskartan. Mobilen låg en bit i från och jag funderade på om jag skulle ta mig till den för att ringa Micke, jag var uppriktigt sagt rädd och trodde minst att ungen var på väg ut, haha! Jag undrade även för mig själv om det var nu det var kört, om jag skulle behöva sitta i rullstol eller gå på kryckor resten av graviditeten nu för smärta i höften/ryggen. Jag sket i att ringa Micke och vågade mig helt enkelt upp på egen hand och det gick hur bra som helst. Jag tog mig in på toaletten, trodde jag skulle harkla mig men icke, istället stod jag snällt och spydde galla en stund, hur härligt som helst!

Dagen fortsatte, dock inte lika meningslös som ovan. Micke kom hem vid 13.30, då åkte vi iväg direkt för att uträtta lite ärenden. Dagen har varit lugn, inget speciellt som har hänt. Vi har tagit det lugnt, det kan man behöva när det väntas påskafirande och kalas resten av veckan. Det ska bli skoj att träffa vänner och släktingar, så det ser vi fram emot.

Hoppas innerligt att jag får påskägg av någon i år, jag kommer bli ytterst ledsen annars ;-) !

Jag blev sugen på chips och dippa tidigare men eftersom jag är halvt handikappad så fick jag be Micke snällt om att gå ner och handla till mig och det gjorde han nästan gladeligen. Världens finaste! Nu är jag proppmätt kan jag säga och tror att jag kommer spy om jag tittar på chipsskålen.

Imorse när jag hade så ont så la jag mig på rygg en stund och jag kan lova att har jag sagt att den lilla gossen varit aktiv innan så var det inget jämfört med då. Jag både kände och såg hur han höll på i magen, det var så coolt så jag var tvungen att ta upp mobilen och filma - tyvärr ser man inte ett skit på videon eftersom "kamerakvinnan" nog var toppad. Tråkigt!

Mitt mående!

Vaknade med fruktansvärd smärta kring ena höften och en bit upp i ryggen - börjar misstänka foglossning. Jag har framförallt ont efter att jag har sovit. Jag kan ju bara ligga på sidan nu, går absolut inte att ligga på magen och i natt av någon anledning så ville jag helst ligga på mage, så jag har bökat runt som tusan. Jag är normalt sett en sidorliggare ändå, så jag har inte väldigt mycket problem med det. Nätterna pendlar, ibland är dom bra och ibland är dom dåliga. Ibland måste jag vända mig 20.000 gånger var femte minut och kan ändå inte somna, ibland måste jag upp och kissa 7 gånger på natten och ibland gör Micke en massa ljud som jag hade kunnat döda honom för och ibland går hundarna rundor istället för att sova mitt i natten - är med andra ord väldigt lätt väckt. Drygast av allt är nog ändå när man är helt absurt trött, kanske precis har somnat och vaknat till av att man är fruktansvärt kissnödig och man vet att det inte går att blunda för det - för då kommer jag aldrig somna om.

Jag har haft ont i höften och ryggen hela dagen, faktiskt väldigt ont. Har även haft lite värk uppe i magen. Det är inget illamående och liknande längre, nu är det med ryggvärk, höftvärk, trött som fan vid eftermiddagen och liknande - världsliga problem som absolut går att leva med, illamåendet gick INTE att leva med så jag är glad att det försvunnit.

Har dock märkt den senaste veckan att mitt humör kanske inte är på topp hela tiden, jag blir väldigt lätt irriterad och jag kan ha en väldigt tråkig attityd.

Igår när vi gick och la oss så började jag böla för att jag hade ont i halsen och frös, herregud så liten på jorden jag kände mig. Jag storbölade och Micke fick trösta mig. Han frågade varför jag grät och var ledsen men det hade jag inget svar på och då svarade han "det är bara hormonerna då, du ska inte gråta, du har inget att vara ledsen för" också kramade han och pussade på mig. Haha, lilla lilla jag och älskade älskade Micke som är så förstående och bara helt enkelt bäst - fan vad jag är glad som har honom, han är helt enkelt världens bästa man!

Jag skulle nog vilja säga att det mesta är väldigt bra just nu, magen är i perfekt storlek, jag mår skitbra förutom mina småkrämpor, jag är lycklig och skitglad för det mesta - jag älskar livet som det är nu och samtidigt som jag önskar att det ska bli augusti snart så önskar jag att det aldrig tar slut.

Dock är jag fortfarande ganska bitter över alla fula mammakläder!


Här kommer en bild i från idag, bortse i från mitt söta lilla huvud - man har sett bättre ut om vi säger så men jag tänkte att det kunde vara kul att få med hela mig och inte bara min mage.

Powerking!

Jag avlider! Jag har ett fruktansvärt sug efter Powerking. Micke ska givetvis köpa med sig flera stycken hem varje gång vi handlar och helst av allt så öppnar han dom framför mig och dricker belåtet en efter en! Jag blir tokig. Jag hade kunnat halsa 5 stycken på rad just nu. Det står på baksidan av burken att dom inte rekommenderar gravida att dricka den och då får man ju lyssna på det. Jag riskerar ingenting men samtidigt är det sjukt svårt när man har ett sådant sug efter någonting. Jag kan villigt erkänna att jag har smuttat ca 1 kryddmått 2 gånger från Mickes burkar och varje gång är det som att man hamnar i ett rus, känns som jag befinner mig i himlen, hade kunnat böla så gott det är och vill bara ha mer! Hahaha.

Varför är jag sugen på sånt som jag inte får lov att äta? Jag blir tokig!!

Ostbricka hade suttit jävligt fint också!! Jag har bara varit extremt sugen på det i 5 månader nu.

Favoriter!

Om Micke får välja, och det får han! =) Hur gulliga är inte dessa. Dom kommer definitivt inhandlas.

Idag har varit en lugn dag. Jag har aktiverat en något understimulerad Nezta medans alla gossarna stannade hemma, förutom han i magen då så klart. Jag tog med mig hennes älskade tennisboll och gick iväg till hundrastgården och kastade lite, något som hon verkligen uppskattade. Tur där finns en bänk inne i hundrastgården så jag kunde vila lite mellan varven. Det är inte lika lätt nu som förr att böja sig ner och ta upp tennisbollen hela tiden. När jag satt på bänken så gick Nezta omkring och luktade och bara njöt. Vi hade en mysig stund helt enkelt. När vi varit iväg ett bra tag sen så kände jag att det var dags att gå hem, det kände dock inte Nezta. Jag tog fram hennes koppel och kallade på henne, hon fattade direkt att vi skulle lämna. Hon plockade upp närmsta pinne och sprang allt vad hon kunde i från mig (inne i rastgården). Jag fick ge mig en liten stund och sedan försöka igen, denna gången gick det.

När Micke kom hem innan idag hade han köpt med sig kakor, hoppsan kerstin skulle man lugnt kunna säga om det, för det är inte varje dag. Till det hör att han precis hade varit hos sin revisor. Jag har bett honom besöka honom lite oftare, dock bara om han får goda besked.

Jag har fortfarande skitont i halsen, det kommer på eftermiddagen och håller i sig hela kvällen och natten för att sedan försvinna igen.

Idag har jag även känt den lilla gossen röra sig på ett helt annat sätt i magen - det känns mer som att han voltar eller rör sig - det är liksom inga sparkar och nu känns det till och med utan på magen. Hoppas Micke kan få känna det snart också!

Bjuder på lite bilder i från ultraljudet den 26/3 - då vi fick reda på att det är en pojke!

Känner mig inte helt kry!

Usch jag känner mig verkligen inte helt hundra, jag fryser och har fortsatt ont i halsen. Är helt slut om dagarna. Om något ska bryta ut så kan det väl göra det nu så jag hinner bli frisk till påska! Jag ser fram emot påsken, det är mysig högtid och det är härligt att träffa alla nära och kära.

Idag har Micke arbetat hemifrån och vi har i princip bara varit på Willys i Limhamn för att handla inför veckan. Inne på Willys stod där en man och bjöd på Ugglarps korv, en riktigt gladlynt man som sa "Vassego att smaka". Jag avböjde eftersom jag i princip spyr av tanken på korv, trots att jag tycket det är gott. Jag råkar ha kommit underfund med vad dom flesta korvar innehåller och vad det är för något man stoppar köttet i, fy fan säger jag bara - aldrig mer korv! I alla fall så gick Micke fram och smakade på en bit och jag stod och kollade på, då frågar den gladlynte mannen mig "när ska den komma då?" och nickade mot min mage. Wow shit, jag blev helt paff, vadå menar du att du ser att där är en bebis där eller, tänkte jag! Jag svarade Augusti och han ansåg att det var en bra månad, haha! Jag fick nästan lite ångest för att vi inte köpte ett paket korv av honom, han var så fascinerad över att det var ett 10-pack också. Ursöt i alla fall!

Vi har käkat och middag och nu är jag helt slut! Har bett Micke massera min rygg eftersom jag har ont i den men han har "bara" 100 saker att göra först, snacka om att dra ut på tiden. Han hoppas nog på att jag ska glömma bort att jag bett honom massera mig, men det kan han glömma!

Lite mer kläder!

Dom små shortsen, bodyn och mössan med apmotiv hoppas vi kunna använda när han precis kommit till oss och då vill det till att solen skiner - det är ju kortärm och små shorts.

Vi har en hel del kläder nu, det är ju så himla skoj att köpa på sig - allting är så mycket verkligare nu när man vet att det är en pojke och när man dessutom känner honom dagligen.

Klicka på bilderna här också för att få upp dom i större exemplar! =)

Kläder!

Det var svårt att hålla fingrarna i från bebiskläderna i butikerna när vi fått reda på att det är en gosse. Jag tänkte bjuda på några bilder av ett par av kläderna.

Klicka på bilderna så ser ni dom i större upplagor, det kan vara svårt att se när bilderna är så små =)

Bra start på vecka 21...

Jag har varit fruktansvärt sugen på grillat kött hur länge som helst. Vi har inte haft någon grill så vi har inte kunnat grilla. Idag bestämde vi oss för att åka iväg en sväng under dagen. Vi besökte Arken Zoo, Jysk och Rusta - så underbart söta kaniner det fanns på Arken Zoo, man blev ju helt såld. Jysk hade ingenting men på Rusta köpte vi med oss en grill hem och beslöt oss för att ha grillat till middag idag. Jag var ju inte så lite nöjd över vår nya grill och att vi dessutom skulle käka grillat i kväll.

I eftermiddags fick vi besök av Mickes farmor, pappa och pappas sambo Rithe - hur trevligt som helst. Det är inte allt för ofta vi ses men när vi väl ses så är det hur trevligt som helst. Nezta var väldigt glad över vårt sällskap och gjorde allt för charma och synas! Det bjöds på hemmalagad sockerkaka som Mickes farmor hade bakat. Mickes pappa hjälpte oss att sätta upp våra lamellgardiner så att vi kan få bukt på solen när den står rakt in genom vårt fönster.

När vårt besök hade lämnat så bestämde vi oss för att sätta igång grillen och börja med maten, tyvärr så gick det inte som planerat och allting slutade med att vi stekte fläskfilén istället. Det ösregnade, blåste, var iskallt och elden lös med sin frånvaro. Maten blev dock supergod ändå - kokt potatis, marinerad fläskfilé, hemmalagat krydd/vitlöksmör och bea.

Micke är i väg och spelar innebandy nu och jag försöker hålla ögonen öppna, jag är helt slut, tröttheten har kommit tillbaka - ett tag försvann den men nu har det hittat tillbaka. Jag har börjat ta järntabletter och hoppas att det kanske ska hjälpa mig.

Jag ser fram emot veckan som kommer. I morgon jobbar Micke hemifrån, förhoppningsvis hittar vi på något skoj, på torsdag är det dags för kalas hos Mickes pappa, på fredag är det 40-årskalas med min pappas sida och på lördag ska vi fira Tim samt fira påsk hos min mamma.

Jag har haft ont i halsen och känt mig kass nu några dagar, vill verkligen inte att det ska bli värre utan håller tummar och tår för att det ska bli bättre.


Jag bjuder på en bild i från idag när Micke monterade vår söta lilla grill och Lexton han var allmänt nöjd med tillvaron!

Nu har halva tiden gått!

Härliga tider! Nu har halva tiden gått, 50% har gått och 50% kvarstår. Jag kan säga att dom första 50% gick väldigt snabbt trots att jag mått skit till största del hela tiden, undrar verkligen hur snabbt det kommer gå nu när jag dessutom mår bra och har sommaren framför mig.

Jag känner honom sparka aktivt, det är härligt men ibland känns det mest obehagligt. Han sparkas oftast på kvällen, framförallt när vi ska sova - jag vet att i natt när vi gick och la oss så önskade jag att han skulle sluta för det kändes så obehagligt. Under kvällen igår så sparkade han mig en gång väldigt hårt, det är nog första gången jag känt honom så tydligt. Micke har inte känt honom än, jag har moderkakan i framvägg och det dämpar ju sparkarna, så än så länge är det bara jag som får njuta utav det.

Det sägs att magen kommer växa med minst 1 cm varje vecka nu och att jag kommer gå upp ett halvt kilo varje vecka fram till han är här, det känns ju, hmmm, skoj? Personligen tycker jag att magen är i ok storlek nu och anser inte att den behöver växa så mycket mer, haha.