Blodprov - helt omöjligt...nästan!

Oj oj oj! Vilka problem det är att ta ett simpelt blodprov på mig. Dom har försökt flera gånger hos barnmorskan, sammanlagt så har 3 stycken personer på Sundet försökt. Nu har dom skickat mig till sjukhuset där dom tar blodprov på folk konstant, dagligen. Det krävdes 3 personer denna gången också,   dom stack mig i armarna flera gånger utan att lyckas och tillslut bestämde dom sig för att ge mig en värmekudde i handen för att få fram ett blod ur ett blodkärl på handen - det funkade. Dom satte en nål och sedan kom mitt blod genom en lång slang, alltså långt i från ett vanligt stick i armvecket. 

Jag var rädd och nervös redan innan besöket, gillar absolut inte det här med sprutor. Micke var med mig inne och det var tur, det är en himla trygghet. 

Nu har dom i alla fall fått sina rör med blod. Jag kan erkänna att det kändes rätt hopplöst ett tag. Jag är öm exakt överallt där dom stuckit mig nu, framförallt på handen. 

Synd om mig, verkligen!! 

Vi åkte till apoteket och hämtade ut min järnmedicin också, Niferex - stora som fan och ser allmänt äckliga ut. Jag har tagit en nu precis och kan säga att jag har fruktansvärd halsbränna, kul! 

Vi åkte sedan snabbt inom mataffären för att handla inför i kväll och sedan tog vi en lunch på Limhamn - eller ja, lunch blev det ju inte direkt eftersom klockan var rätt mycket efter allt kämpande med mitt förbannade blod och vi ska inte tala om hur svårt vi hade för att hitta dit till laboratoriet heller, dessutom ösregnade det och jag vill lova att det verkligen ösregnade. Innan vi hittade rätt var Micke inne på ett ställe på sjukhusområdet, där vi misstänkte att vi kanske skulle - dom frågade honom om vi var njursjuka ha ha, nej inte direkt......Han fick bege sig ut i regnet igen och vårt letande fortsatte. Spännande. 

I alla fall så tog vi en lunch på Smörgåsbutiken i Limhamn. Micke åt en ciabatta och jag åt en bakpotatis med keso och kycklingröra - riktigt gott och prisvärt. Det är dessutom ett mysigt ställe. Vi satt där inne ett tag. 

Vädret blev bättre och vi gick inom 3 butiker i Limhamn och kikade snabbt - Magnolia - fina inredningsdetaljer, hittade dock ingenting, Två nallar - såg precis ut som när man var liten och sprang omkring där inne, hittade ett fint hänge till vagnen men tyvärr var det rosa och sist men inte minst Vacker tass - där inne försökte jag övertala Micke att handla en fisk, det tyckte han absolut inte att vi skulle och då blir det då, han råkade släppa lite väder inne i butiken och vi var tvungna att bege oss därifrån - ha ha!!

Hem och ut med hundarna, alla på varsin långrunda, med andra ord blev vi riktigt rastade. Härligt, nej inte direkt för i från ingenstans så blev det kvavt och sinnessjukt varmt. Det kändes som jag hade bebisen mellan benen och bara ville pusha ut honom - inte så bekvämt. Fick dessutom rätt snabbt ont i höfter och ländrygg, fortsatte dock att kämpa utan att klaga. Motion gör bara gott för mig inför vad som komma skall. 

Nu sitter vi helt slut här hemma, det blir en lugn kväll i soffan med lite mys. 

Vi får se vad dagen har i sitt "sköte" i morgon, det beror nog mycket på vädret. 

Oh så synd om mig =( 

Som vanligt 100 meter efter, sociala och trevliga promenader.

trötta!

Favoritplatsen - här är det svalt och man har stenkoll på allt och alla. 

Föräldrautbildning!

Vi var på föräldrautbildning i går hos barnmorskan - det var ett gäng på ca 10 stycken som satt och lyssnade i 3 timmar på vad vi har framför oss. Det var ganska bra, jag visste redan allting och kände att jag lika gärna kunde varit utan utbildningen. Jag har ju läst på i 34 veckor nu på olika hemsidor, böcker osv och under den tiden lär man sig en hel del. Jag tyckte dock det var nyttigt för Micke, han vet inte fullt lika mycket.

Det blev lite långdraget i mellan åt, många udda människor - man kan direkt se vad alla är för några personligheter. Det är rätt lustigt. Det finns ju inga dumma frågor sägs det, men vissa frågor var bara too much - många ville nog vara lite märkvärdiga. Kände hur jag bara ville spy i bland - Micke höll med mig i det.

Det var en jävla massa gullande också bland dom olika paren som satt där, en satt och pingla med sitt gravidbola-halsband medvetet hela tiden (tänk om bebisen skulle sakna ljudet under 3 timmar liksom), en annan satt med benen uppe på partnern (måste vara jobbigt att inte röra vid varandra under 3 timmar) , ett par satt och pussades när vi såg hur en förlossning gick till på video (skulle kunna spy, ja vi vet att ni är jättekära och väntar ett lilla kärleksbarn, grattis, kul!), en annan ville gärna vara märkvärdig och fråga varför man inte skrivit i häftet vi fick att man skulle ha med sig en bilbarnstol till bebisen bland saker att ha med sig till BB (För mycket begärt att använda hjärnan?).

Usch, vad bittert men i bland blir man bara så trött på människor.

När vi hade varit på föräldrautbildningen åkte vi vidare och handlade lite, gick ut med hundarna och sedan åkte vi ner till Hammars park och la oss och sov i gräset någon timme - så himla skönt. Jag hade först en gråtattack i ca 20 minuter, krokodiltårar - vi stötte på en ägare och hennes blinda lilla Yorkshireterrier. Han blev rädd när vi kom och stannade upp, han kunde ju inte se oss och då berättade hon att han var blind och jag fick gå därifrån snabbt. Kastade mig ner på en filt och bölade som en tok. Så fruktansvärt! Jag hatar att vara så blödig när det kommer till djur, det är ju givetvis ännu värre nu - förr kunde jag bara känna men nu bölar jag i varje situation också. Jag måste inse att jag inte kan rädda världen, jag kan inte göra under och jag kan inte göra livet bra för alla individer. Jag bör nog tänka mer på att må bra själv först.

Vi åkte förbi kiosken på Sibbarp innan vi åkte hem, jag var så sugen på en mjukglass. Vi kom hem, lagade mat, gick ut med doggarna och sedan skulle Micke träffa Richard och träna. Jag gick och la mig i sängen i 2 timmar och sov i stället - var helt slut hela dagen i går, förmodligen för att vi gick upp tidigt och sedan mitt förbannade järnvärde.

I dag sket vi i föräldrautbildningen, det är frivillig och det dom skulle prata om i dag intresserade oss inte. Jag vaknade upp efter en helvetes natt med huvudvärk och Micke kände sig inte heller fit for fight. Vi struntade därför i det. Jag har käkat lite frulle nu och snart ska vi bege oss mot sjukhuset för att ta blodprov - dom måste ha min blodgrupp osv. Detta skulle dom tagit i vecka 12, är ju bara i vecka 34 nu, snabba ryck ;D ! Dom har inte lyckats ta ett blodprov på mig hos barnmorskan, så dom behöver lite mer hjälp med det - därför får jag ta mig till sjukhuset för att ordna med detta. Skitkul!

Vädret är tråkigt i dag, det regnar lite, är grått och åskan väntar nog inte länge. Vi ska försöka få lite saker ordnade i dag.

Besök hos barnmorskan!

Ja det var dags för besök hos barnmorskan i dag. Vi hade tid klockan 13.30. Vi skulle få komma till en annan barnmorska i dag eftersom min ordinarie var i väg på något annat - inget ovanligt på Sundet, där har jag väl haft olika barnmorskor varje gång. Fruktansvärt oseriöst och otryggt, jag har dock känt stor tillit och tyckt bra om min nuvarande barnmorska som jag har haft 2 gånger. Jag gillar henne och det var i samma veva som jag fick henne som jag övervägde att byta mottagning helt och hållet. Jag är inbokad på tider hos henne nu framöver, det var bara i dag som det var förändring - får vi hoppas!

Barnmorskan jag kom till i dag hette också Anna, hon var också bra! Hon var noggrann, seriös och duktig. Hon gick igenom allting som var viktigt.

Jag var hos barnmorskan senast den 4/6 och hade då ett Sf-mått på 28 (med plus i kanten, vad nu det innebär) och i dag, 23 dagar senare så hade jag ett Sf-mått på 33 - barnmorskan sa att det dock kan variera med tanke på hur olika barnmorskor mäter, men ungefär. Det var i alla fall bra.

Mitt järnvärde har pendlat från 131 (början av graviditeten), 109, 108 och nu 105 - not good. Jag ska börja ta en järntablett som heter Niferex. Smaskens!

Bebisen sov när vi tog hjärtljuden och hans hjärtslag låg på 145 - dom har tidigare legat på 155 och 151 ungefär. Allting normalt där också.

Vi såg ju på rutinultraljudet nu den 21/6 att han låg med huvudet ner, det gör han och barnmorskan kunde vricka lite på hans huvud i dag - det ligger dock långt ner.

Vi gick igenom att han var 14% över kurvan i hans uppskattade vikt (21/6 på rutinultra 2) hon sa att det är absolut ingen stor bebis för att den ligger över - det ska ligga på 22% mer eller mindre om det ska vara en stor eller liten bebis. Det är tvärtom bra och ett fint sundhetstecken att dom ligger lite över, skönt för nu kan jag sluta oroa mig för att han ska vara stor som en häst.

Hon sa även att det är mycket positivt att han rör sig så pass mycket som han gör, jag sa att jag inte fick en lugn sekund och att han konstant plågade mig inombords. Hon tyckte detta var ett sundhetstecken och att han har det bra i magen. Hoppas dock inte att han har det för bra, hade varit trevligt om han hade velat komma ut någon gång därifrån....liksom!....


Magen börjar bli stor, jag ser det själv nu också, den är verkligen inte liten längre och det är inte siffrorna på vågen heller - deppigt, men samtidigt så är det för världens finaste sak. Magen får gärna växa så mycket den vill, så länge vår prins har det bra där inne. Inga bristningar än, tack och lov - hoppas dom håller sig borta. Man kan inte se på mig, bakifrån, att jag är gravid enligt Micke - det är ju alltid något. Jag är i alla fall konstant hungrig, äter när jag är hungrig och försöker hela tiden tänka på att det ska vara bra mat.

Jag tänkte skriva ner en dag hur min graviditet varit fram till nu, den har verkligen pendlat och det har varit en lång men rolig resa. Det är inte över än, men jag minns när jag dagligen stod inne i duschen och bara försökte duscha bort all illamående, yrsel och skit som jag levde med - jag bad Micke fråga mig lite då och då om jag levde, för jag var inte säker på att jag skulle komma levande ur det. Ha ha!

Jag mår väldigt bra nu och jag tror att folk skulle kalla min graviditet för en bra graviditet. Jag har trots allt dom flesta veckorna fått må bra med endast lite småkrämpor. Vissa blivande mammor ligger ju döende i 9 månader, något som jag absolut inte varit i närheten utav - dock har jag väl haft dagar då jag önskar att jag var död i stället - men dom har inte varit många.

I morgon ska vi i väg på 3 timmars föräldrarutbildning hos barnmorskan - spännande!! Det ser vi båda fram emot.

Bilden är tagen precis, 22.30 ungefär, 27/6 - vecka 33. 

Visning, Entré, besök hos Mickes mamma och smaskig mat!

Vi hade visning på lägenheten inne i stan i går. Mindre kul, men som vanligt så for vi dit för att förbereda lite, möta upp mäklaren och liknande små saker. Jag kände mig dock inte fit for fight för sådant i går så vi bestämde att Micke skulle släppa av mig på Entré så jag fick gå omkring lite i butiker i stället - välbehövligt för min själv, ska jag tala om! Älskar att bara gå omkring på köpcentra eller i butiker och glo, behöver inte handla en massa men bara att få vara i den miljön är härligt, då och då.

Tidigare på dagen så gjorde vi ingenting speciellt, Micke arbetade och jag gick omkring här hemma och fixade med lite olika saker. Jag har lagt alla våra bebiskläder i storleksordning, för att få ett hum om vad vi har. Jag satt även och pillade med en fotoalbum, där jag satt in alla våra ultraljudsbilder genom graviditeten. Jag skrev en text till varje bild - jag tror vi kommer ha mycket glädje utav det albumet i framtiden. Vi har trots allt varit på en hel del extra ultraljud på privatklinik och därmed har vi en hel del bilder. Det tog sin lilla tid, men det blev väldigt fint!

Vi åkte i alla fall i väg, tog en sväng om djurbutiken på värnhem innan vi skiljdes åt, Micke skulle till lägenheten och jag skulle in på Entré. Vi hittade ingenting inne på djuraffären. Vi försökte ragga lite erbjudande på hundmat, har nämligen två fruktansvärt matglada Labradorer. Vi handlade mat i dag istället, inne på Arken Zoo. Där hittade vi rabatt på maten som vi brukar köpa till vovvarna. Inte mycket billigare, men kan man spara in lite så är det absolut värt det. Små bäckar...

Jag hittade ingenting på Entré, där var mest skit faktiskt. Det var dock väldigt skönt att strosa omkring där inne, för som vanligt så var nästan inga människor. Där var svalt, skönt och lugnt - precis som jag vill ha det. Härligt var det i alla fall att komma ut bland människor.

När Micke var klar i lägenheten så hämtade han upp mig, vi åkte vidare hem till Mickes mamma. Micke skulle hjälpa henne med någon datorsak, något som jag absolut inte förstår mig på.

Jag fick handlat med mig en pizza i från Vespa inne i Limhamn, herregud vad god pizza! Dom bjöd även på glass när man köpte pizza där, riktig italiensk choklad/vaniljglass - himmelriket!!! Anledningen till mitt pizzaköp var att Micke och hans mamma skulle käka lax, något som jag absolut inte äter. Jag åt som sagt en riktigt god pizza i stället och dessutom var där spenat på den - skitbra för bebis! ;D

När vi hade ätit så satte vi oss ner en stund, Micke försökte klura ut problemen med datorn och vi passade på att fika på lite wienerbröd och kaffe/läsk. Härligt! Jag hittade två riktigt frestande recept i en tidning som Mickes mamma hade köpt - jag var tvungen att fotografera dom och kanske så småning om så orkar jag tillaga något utav dom. Jag ska bjuda er på recepten!

Vi åkte hem och vandrande med hundarna och sedan blev det bingen för vår del - Micke somnade tidigt och därav uteblev rätt mycket kliande på ryggen. Jag hade svårt att somna och när jag väl hade somnat så vaknade jag av och till av olika anledningar. Det är jobbigt att INTE kunna sova när man är trött och bara vill sova. Otroligt hur aktiv bebis är när vi går och lägger oss, det är inte ett dugg bekvämt - det är faktiskt väldigt jobbigt och mest obehagligt. Han håller på som en tok inne i magen, känns som han försöker ta sig ut eller liknande. Jag tycker det är skönt när Micke håller sin hand på min mage, där bebisen är som mest aktiv - oftast så lugnar han sig lite eller så dämpar det i alla fall smärtan som uppstår när han slår mig inifrån. Micke tycker dock det är lite obehagligt i mellan åt, han har gärna handen där en stund men för det mesta åker den väck efter ett tag. Det är verkligen påtagligt nu, alltså rörelserna. Dom är så tydliga, starka och smärtande. Han håller på hela tiden.

Det tjocka albumet med alla ultraljudbilder som jag berättade om!

Smask!! Klicka på bilden så blir den större.

Gotteligott! Klicka på bilden så blir den större. 

24-25/6.

I går var vi så fruktansvärt rastlösa. Vi åkte i väg en liten sväng och besökte olika butiker. Jag var dock trött igår också men kände att jag verkligen var i behov av att komma ut och göra något.

Vi började med att åka till Ekohallen. Där inne shoppade vi backar till skötbordet, där vi ska ha blöjor och lite annat.

Vi åkte sedan vidare till Babyland där vi fyndade våtservetter, 3st för 30:-. Kollade på lite andra saker också men höll i pengarna.

När vi skulle åka hem så körde vi förbi en skylt med "babyproffsen" vi visste inte ens att det fanns och bestämde oss för att åka dit och kika. Oj, vilken tur att vi åkte in på babyproffsen, gud vilka fina saker dom hade och vilken stor butik med en massa fina saker och märken.

Jag har länge letat efter en filt från Teddykompaniet med deras "Diinglisar Wild". Jag bara ÄLSKAR dessa små söta saker som föreställer vilda djur. Det finns lite allt möjligt i den serien och det senaste jag hittat på internet är en mysig, tunn, bomullsfilt - tyvärr så har den varit slut på det stället där jag hittade den och jag har inte hittat den i någon butik. Jag blev så bestört eftersom jag verkligen ville ha den. Tror ni inte jag hittar den på Babyproffsen? Jodå! Jag blev så oerhört glad. Den är så himla fin och den passar så bra i vår vagn och i babyskyddet - där vi även har hängande "Diinglisar". Har en hel del från serien Diinglisar Wild nu, men där är en hel del saker kvar som jag bara önskar att vi hade. Tyvärr kan man ju inte handla allt.

När vi äntligen blivit klara inne på Babyproffsen så kände jag hur fruktansvärt hungrig jag blev - hungern bara kommer från ingenstans, ena sekunden så känner jag inget och den andra så kan jag knappt vänta på mat.

Vi bestämde oss för att köra bort till Svågertorp och ta en liten lunch, i form av en franskmannen, ha ha! Den satt riktigt fint. Där var absurt mycket folk på Svågertorp. Vi gick inom Arken Zoo och kikade lite, bland annat på dom små söta djuren. Stackarna, skulle vilja köpa dom allihopa och skaffa mig en riktigt stor inhängnad där dom alla kunde skutta omkring fritt. Inte ska dom sitta i små burar, där dom knappt får plats. Fy fan, mitt djurhjärta skriker!

När vi kom hem så var vi tomma på energi, vi gick och la oss rätt tidigt och kollade på England-Italien i sängen. Det var en bra match, till och med jag hade intresse av att se den. Jag höll på Italien och det var helt rätt att dom vann med tanke på att dom hade hela matchen. Nu hoppas vi dom tar hem hela "skiten!".

I dag är det måndag och jag har sovit så jävla dåligt i natt, halsbränna och värme ingen bra kombination. Vi får inte glömma alla toalettbesök - dom är härliga dom! Jag somnade till slut, i morse någon gång och vaknade lite då och då under morgonen men jag gick inte upp förrän vid 9.30 - då rullade jag upp i från sängen, riktigt svårt att ta sig upp nu. Jag tog mig ett stort glas oboy och käkade en härlig frukost. Tog det bara lugnt och vilade upp mig. Jag gick ut med hundarna, började städa och sedan kom Micke hem och vi tillagade lite lunch tillsammans. När vi hade ätit så la vi oss i sängen och vilade någon timme - riktigt skönt. Vi har med andra ord haft en riktigt lugn dag och det behövdes. Vädret är skit i dag också. Jag har även stått i kö i 30 minuter för att få reda på om min barnmorsketid var i morgon eller på onsdag, jag har nämnligen fått tisdag som dag och onsdag som datum på min lapp. Jag kom som sagt fram efter 30 minuter och fick då reda på att det är på onsdag det är dags för barnmorskan och på torsdag/fredag ska vi sammanlagt 6 timmars föräldrarutbildning hos barnmorskan.

Nu inväntar vi Lotta på Liseberg där min absoluta favorit, Rasmus Seebach ska uppträda. Gud vad jag har längtat efter alla dessa sommarprogram! =)

Fruktansvärt gott! Min favorit! 

Min fina Diinglisar filt i babyskyddet och ytterliggare en hängande Diinglis. 

Midsommardagen!

Jag var helt slut när jag vaknade på morgonen efter midsommar. Jag är inte van vid att vara vaken så länge och hålla i gång. Låter sorgligt och trist men så är det. Det är inte mycket man orkar med nuförtiden. Nåja, Micke var i alla fall vaken och glad. Jag försökte vara glad, trots att vår Oboy var slut och det fattades mat hemma till frukost. Jag är fruktansvärt hungrig på morgonen, jag äter galet mycket frukost och jag startar alltid dagen med ett stort iskallt glas Oboy - det finns ju inget bättre. Det är nästan dagens höjdpunkt. Finns det då ingen oboy hemma så är det katastrof, och vi finns det inte heller någon frukost hemma, ja då är det ännu mer katastrof. 

Jag var alldeles för trött för att ge mig iväg och handla hem också, jag var dessutom alldeles för hungrig för att vänta på att äta/dricka så jag fick helt enkelt improvisera och göra det bästa utav situationen - inte lätt. 

Jag försökte hålla humöret uppe och det gick väl bra. Vi bestämde oss för att ge oss i väg och göra något - allting hade dock stängt så det fick bli det hederliga tivolit och marknaden på Sibbarp. Vädret var helt ok, men när vi hade gått en stund så började det mulna på och det dröjde inte länge innan det blev kyligt och tråkigt. Vi gick bara en snabbis inne på tivolit, jag är inget fan av det dom säljer på marknader så det gick rätt snabbt att ta sig igenom det. Dessutom var det varmt som fan, mycket folk och allmänt störigt - antagligen för att jag är gravid eftersom jag annars brukar gillar att springa på sådant skit, ha ha! Vi köpte med oss varsin Langos och satte oss vid havet i stället. Vi käkade upp och sedan begav vi oss till Willys i Limhamn för att handla hem lite mat, eftersom vårt kylskåp, frys och skafferi var tomt. Finns det något värre än tomma skåp? Och finns det något bättre än fulla skåp? Tror inte det, i alla fall inte när man är konstant, fruktansvärt hungrig. 

När vi kom hem så blev vädret bra igen, vi bestämde oss för att ta en promenad när vi hade packat in våra varor. Vi tog med oss Lexton och gick en lång rund - han fick även bada, något som han uppskattar, dock inte lika mycket som Nezta uppskattar det. Både Lexton och Nezta får "Crazy modes" när dom badat, vilket innebär att dom springer omkring som galningar, med baken insjunken, tar en pinne och frustrations biter i sönder den på nolltid för att sedan fortsätta se och uppträda allmänt galet. Alltid lika roande. 

När vi kom hem från vår långa promenad så var vi helt slut, vi käkade lite mat och sedan blev det mys i soffan framför fotboll. 

Myskväll hemma hos oss 

Ryggläge - magen i vädret. 

Trötta hundar

Mys!

Här började jag bli riktigt trött, svullna och onda fötter, sammandragningar och ont i ryggen. När ska jag inse mina begränsningar? 

Ooooh, kaaallt? 

Fångar pinne! Det var nog inte så kallt ändå. 

Spanar in pinnen som flyter i vattnet men vågar inte riktigt ge sig ut på det djupa. 

Mina fina gossar!

Kärlek!

Jag ligger alltid några meter bakom Micke och hundarna - skitkul! 

Midsommar!

Oj oj oj, här har ni en trött tjej! Jag har loggat in ett par gånger för att skriva men klickar mig ur lika snabbt igen. Jag har helt enkelt inte orkat. Vi har inte gjort speciellt mycket men likväl så har jag varit helt slut i kropp och själ. Jag tillåter mig knappt vara trött, men jag förstår att det är ok och jag förstår att det är vanligt att vara trött när man är så pass gravid som jag faktiskt är.

Jag tänkte berätta lite om midsommar, för det var i fredags. Vi tog det lugnt hela dagen, låg mest hemma och ruttnade. Har lite svårt för att bara vara hemma och göra ingenting men för Mickes skull så blev det så, dessutom regnade det och var allmänt tråkigt. Vi firade med min mamma, Jonas (hennes sambo), min lillebror Julius och Mickes mamma Kicki. Vi hade egentligen tänkt träffas tidigare på dagen, omkring halv 3 för att sedan gå bort till Strandhem och fira midsommar men vädret tillät inte och vi träffades istället vid halv 5 hemma hos min mamma, där vi spenderade resten av kvällen.

Vi åt god mat tillsammans, jag är dock inget stort fan utav midsommar-mat men där fanns en hel del som gick ner ändå. Vi hade en trevlig stund innan solen tittade fram, den chockade verkligen med tanke på vädret tidigare under dagen. Vi bestämde oss efter maten, när solen tittade fram, att gå ut och spela lite Kubb. Det var hur trevligt som helst, grannarna kom ut och till slut var vi en hel del som stod och spelade. Enzo, vår lilla chihuahua fick vara med och fira midsommar - labbarna stannade hemma med goda tuggben. Han tittade på ute på gården medan vi spelade kubb. Det blev en hel del omgångar i kubb, givetvis vann laget som jag var med i, nästan hela tiden. Jag tog pauser lite då och då, satte mig på en stol, njöt och tittade på dom andra när dom spelade. Jag var faktiskt rätt trött under hela midsommarfirandet, kände inte mig riktigt som mig själv - kunde inte sätta fingret på vad som felade. Jag mådde bra men jag kände mig allmänt off. Jag försökte dock bjuda till ändå, skratta och ha skoj. Tråkigt att man ska behöva känna så när man är med nära och kära och har det trevligt.

Vädret fortsatte att vara bra, vi bestämde med grannarna att vi skulle sätta oss ute och käka jordgubbar - vi dukade upp på ett långt bord så att alla fick plats, alla hade dock sina egna bär osv. Kvällen kom och kylan lika så - ollonborrarna dom dök också upp och jag fick panik som vanligt. Det finns nog ingen äckligare insekt, fast insekter överlag är riktigt äckliga. Vi bestämde oss för att gå upp till mamma och fortsätta firandet där. Grannarna stannade dock ute, vågligt.

Vi satte oss i soffan och snackade lite, tiden gick och klockan blev mycket. Jag hade riktigt svårt för att hålla ögonen öppna till slut och kände hur jag bara ville hem till min säng och sova. Vi ringde efter taxi till Mickes mamma som skulle hem, dock utan att lyckas - det var upptaget överallt. När det gått en stund och jag nästan sov så fick vi äntligen tag i taxi. Vi väntade dock inte på att den skulle komma, vi gick hem till våra kära labbar i stället - dom skulle ut innan vi kunde lägga oss i sängen. Jag somnade gott, Micke också - vi vaknade rätt sent dagen efter. Micke kände sig utvilad och jag kände mig fortfarande lika trött som kvällen innan. Riktigt jobbigt! Låt mig få bli mig själv igen. Jag är en alldeles för rastlös själ för att vara såhär trött och göra ingenting. Jag försöker ta mig an lite saker, men inser snabbt hur lite jag pallar och för att inte tala om hur ont det gör i min kropp efter minsta lilla ansträngning, om jag ens lyckas anstränga mig.



Jag vill i alla fall sammanfatta midsommar som en mycket trevlig kväll med nära och kära, det blev mycket skratt, snack och skoj. Det bjöds på god mat, fantastiska jordgubbar och en massa andra godsaker. 

Midsommar!? 

Jag satte mig på vår uteplats på dagen under tiden det regnade som mest, vi har tak så jag blev inte lidande av regnet - här satt jag med ett glas pepsi max, hundarna och datorn. Värmen fanns där. Riktigt mysigt. Här har Lexton fått nys om att Micke sitter bakom fönstret. 

Så här såg jag ut på midsommar, något svullen men det får man vara i vecka 32. 

Kicki och mamma njuter av maten.

Jonas och Micke har nog ätit upp.

En stycken mätt Micke med Enzo i soffan.

Jag och Enzo passar på att mysa efter maten.

Solen kom fram och likaså kubbet!

Här är vi i full gång med att spela kubb - motståndarna!

Mitt lag!

Julius var inte så intresserad av kubb - det fanns roligare saker att göra. 

Mina fina älsklingar!

Enzo har full koll på kubbspelarna!

Jag vilade en stund!

Micke, Kicki och en granne!

Mickes mamma, Kicki in action! =) 

Rutinultraljud nummer 2 - sista!

Ultraljud nummer 2, alltså det sista ultraljudet denna graviditeten. Vi är i vecka 32 - (31+5). Vi har sett vår gosse för sista gången på ultraljud. Nästa gång vi ser honom då är han ute hos oss och nästa gång vi befinner oss på KK så är det förlossning.

Vi kom in till en superbra barnmorska - hon tittade noggrant och förklarade vad hon gjorde. Allting var bra med vår gosse. Han låg med ena handen gömd och den andra uppe vid huvudet som vanligt, ett tu tre så hade han även ena foten uppe vid huvudet, undrar verkligen vem han har den vigheten i från, ha ha! Förmodligen efter mig eftersom min är helt väck.

Hon mätte hans lårben, hans huvud, hon kollade njurarna, revbenen, hjärtat, ryggraden osv - allting såg ut precis som det skulle. Skönt!

Han låg och drack lite från fostervattnet, såg mysigt ut när hans små läppar rörde på sig.

Han väger 2125 gram och det var lite över kurvan, ca 14% och det är helt normalt - absolut inget att oroa sig för. Dom har ju sina egna kurvor. Nu är det 59 dagar kvar till beräknad födelse, när det var 52 dagar kvar innan min egna födelse så var mina föräldrar på ultraljud och då beräknades jag väga 2275 gram - jag vägde 4020 när jag kom ut. Denna gosse beräknas väga 3600-4000 gram när han föds och jag tippar på att han hamnar på 3800 gram.

Vi behövde inte fråga efter 3D, barnmorskan försökte så gott hon kunde att visa oss honom i 3D på eget initiativ men det lyckades inte alls bra. Moderkakan ligger i framvägg och han borrade in sin näsa och ansikte i den. Det är även ont om plats och fostervatten i magen nu vilket gör kvalitén sämre. Vi fick se lite men det var absolut inte samma sak som när vi var på Emmakliniken i vecka 28(?).

Han låg med huvudet nedåt, jag frågade om detta betydde att han hade fixerat sig men det behövde det inte betyda men det var ett stort plus att han hade hittat ner för barn som lagt sig nedåt i denna veckan dom flyttar sig sällan. Hon sa att 1 av 100 vänder sig igen efter dom lagt sig nedåt i denna veckan. Jag var dock själv en utav dessa 100 och fick födas med kejsarsnitt. Usch hemska tanke, hoppas verkligen han stannar kvar där han är i dag. Han har ju faktiskt legat med huvudet nedåt dom senaste gångerna.

Han låg med ryggen mot min vänstra sida när vi var på ultraljudet. Jag blir inte riktigt klok på hur han ligger exakt. Jag kan känna honom lite överallt - det är väl i för sig inte så konstigt för han tar väl i princip upp all plats i min mage nu.

Jag blir alltid så nervös när vi ska in på KK - jag tänker varje gång på hur det blir när vi väl ska in och förlossningen är i gång. Jag kan verkligen inte se mig och Micke inne på förlossningen, ha ha! Vi har pratat lite om det nu dom senaste dagarna och vi tycker båda att det är helt overkligt. Det är så stort att det inte går att föreställa sig. Jag kan inte heller tänka mig att det ska sätta i gång någon gång, jag kan inte se mig säga till Micke att vattnet gått eller liknande. Jag kände i dag, när jag föreställde mig att vi var på väg till KK för att föda barn, att jag bara ville spy. Jag blev så nervös och rädd. Hoppas det känns på ett annat sätt när det är på riktigt. Jag känner en sådan fruktansvärd längtan efter bebisen nu, jag vill verkligen bara att han ska komma och att förlossningen kommer i gång men min skräck för förlossningen har som sagt inte lagt sig till 100% än.

Vi var ute och gick en runda innan i dag och då sa jag till Micke att det känns som att jag ska vara gravid hela livet nu, att det liksom inte ska komma något ur det, utan att man bara går och förbereder och förbereder men att där aldrig ska komma en bebis. Jag sa även att det är lustigt hur man lever för graviditeten nu, hur allt man gör baseras på den. Man räknar ner och man bara längtar. Tänk sedan när han är ute, då börjar liksom livet igen - dock förmodligen världens bästa liv eller kanske till och med så startar livet på riktigt då! =)

Lille gossen på bild för sista gången! Nästa bild på honom är från KK.  =) 

tisdagen den 20/6-12.

Det blev faktiskt en väldigt lugn dag i går, man kan behöva sådana också. Dessvärre så var den kämpig, lugn men kämpig.

Det var som jag tidigare skrev varmt men molnigt, det såg allmänt grått ut under förmiddagen. Vi bestämde oss för att gå en promenad. Jag orkade varken åka någonstans eller cykla någonstans. Det kändes helt enkelt bäst att bara gå en runda. Dock blev rundan inte så kort. Vi gick ner mot strandängarna i Bunkeflostrand, sedan fortsatte vi upp för lernacken och gick en bra bit på brorundan innan vi bestämde oss för att vända hemåt. Vädret blev kanon när vi hade gått i ungefär en halvtimme. Vi var verkligen inte klädda för det sommarvädret som rådde. Jag svettades som en gris, mina fötter värkte, jag var törstig som aldrig förr och allting var allmänt jobbigt den sista biten hem. Innan vi gick hem så skulle vi inom Ica för att handla lite till kvällens grillning. Vi köpte med oss en vatten och vatten har sällan smakat så bra som det gjorde på vägen hem från Ica. Dom sista stegen var jag väldigt fokuserad på att överhuvudtaget överleva, jag sa inte ett ord, jag orkade knappt svara Micke på det han pratade om - till slut var vi äntligen hemma och vilken fantastisk känsla att få sätta sig ner med ett iskallt glas pepsi max och en saftig mazarin - herregud!! Något som var mindre kul var att hundarna skulle rastas direkt när vi kom hem, på det igen bara, helt enkelt!!


När vi sedan skulle börja grilla så undrade Micke var fan fläskfilén som vi hade köpt dagen innan låg, han kunde inte hitta den någonstans i kylen. Shit, då kom jag på att jag la in den i frysen efter vi handlat den. Fråga mig inte varför, jag måste fått hjärnsläpp - jag skyller på graviditeten, verkligen!!

Micke fick snällt sätta sig på cykeln och cykla ner till Ica och handla annat kött. Grillen var igång och potatisen likaså. Stackaren, jag fick sådan ångest!!

Han var dock glad när han kom tillbaka och han fick lite pussar och kramar.

Maten blev supergod, det är så himla gott med färsk potatis!!

Kvällen blev inte så lång i går, vi fick värmeslag ute på uteplatsen och var tvungna att gå in efter ett tag - sedan blev det bingen och det sista avsnittet av "The killing" - en fruktansvärt bra serie som jag rekommenderar alla att se!

Jag har haft galet mycket halsbränna i natt, det har varit varmt, kuddarna har inte legat som jag velat, sångfågeln var tillbaka (idiot) och jag låg och tänkte mycket, på vad minns jag inte. Mina fötter var som stora dunderklumpar när vi gick och la oss, helt galet och vi ska inte tala om mina händer och fingrar när vi hade varit ute och gått i flera timmar - dom stramade fruktansvärt, tjocka som korvar och jag kunde knappt böja på dom. Ha ha, stackars mig, helt enkelt!

Micke spanar in strandängarna!

Härligt!

Här har vi påbörjat Lernacken även känd som dödens backe när man är gravid i vecka 32.

Även jobbigt för en man!

Som har fördelen att kunna dra av sig både det ena och det andra. 

Underbara Bunkeflostrand

Här har vi nästan gått upp för backen - jag firar med en paus. 

Här är vi högt upp på backen, jag fotograferar strandängarna!

Öresundsbron i bakgrunden!

Fotograferade uppifrån och nedåt - vi är ganska högt upp. 

Nu har vi gått ner igen då vi fann en liten backe nedåt till en strand - jaha sen var det uppförsbacke igen för att komma därifrån.

Snygging! Tar igen sig efter alla backar och alla kilometer. 

Lite solande hann han också med! Så klart!