8 Maj!

Ja eftersom Nezta löper så hade vi inte mycket till val i går när vi var tvungna att åka iväg och handla. Hon har löpt ett par dagar nu och nu låter Lexton henne inte vara. Hon fick åka med i bilen (som hon älskar) och sedan vara hos "farmor" alltså Mickes mamma under tiden vi handlade inne på Willys. Vår lilla A-hund skötte sig utmärkt, hon hade varit så snäll och lugn. När vi kom så stod hon på balkongen med Mickes mamma och tittade ner på oss, jag blev så glad och mina hormoner levde sitt egna lilla liv - jag började så klart nästan gråta, en liten tår rann ner från kinden innan jag tog mig samman. Micke skrattade som vanligt bara åt mig. Jag blev så glad över att se min lilla älskling.

Vädret blev rätt bra i går ändå så vi körde på menyn som jag hade skrivit ihop. Det blev grillad fläskytterfilé, ris, bea, sallad med fransk krydda och vitlöksbröd. Så jävla gott! Önskar dock att köttet hade blivit lite mer "bränt". Micke är så kass på att grilla, blir så trött på honom, hur svårt kan det vara? Han ska få en kurs i grillning utav mig i försenad födelsedagspresent. =) Nä skämt å sido.

Vi kollade på hockeyn som avslutning på kvällen i går och det gick ju bra! =) Heja Sverige.

I dag vaknade jag sent, sover som en kratta på natten - hade dock sovit längre om det inte vore för att Lexton kröp upp i sängen och la sig på mig för att sedan gnälla konstant i 1 timme. Stackars frustrerade hane! Enzo är inte alls likadan, dock låg han också i sängen. Lexton får sova inne hos oss nu när det kan bli höglöp när som helst - inga valpar nu tack! Han sover dock på golvet och inte i sängen, väluppfostrad som han är, men när hans pappa (Micke) åker till jobb på morgonen så kryper han upp i sängen utan min vetskap. Micke tar vovvarna innan han åker till jobb och sedan får dom komma tillbaka in och sova tills jag går upp.

I dag är det ju riktigt tradigt väder och dagen till ära har jag kommit på att bebisen kan komma när som helst nu men troligen om 12-16 veckor antingen 2 veckor för tidigt eller 2 veckor för sent. Nervositeten har omfamnat mig, vad ska jag förvänta mig, hur ska det gå, kommer jag dö?, kommer bebisen dö?, hur går det till, kommer det göra ont, kommer jag vara rädd, kommer jag ha kontroll över situationen? kommer barnmorskan vara snäll? Kommer det bli akut kejsarsnitt? Fy fan, jag som aldrig skulle ha barn utan adoptera istället - just för att slippa föda. Nu har jag satt mig riktigt i skiten!