Vilken mysig kväll!

Igår kände jag att jag ville göra något för Micke, han har gjort så mycket för mig under alla år och inte minst nu under dom senaste månaderna. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka honom för allt. Jag skulle inte byta ut honom mot något i hela världen. Det finns ingen så godhjärtad och rolig människa som honom. Han får mig verkligen att skratta i alla lägen, ibland känns allt skit och då har alltid Micke funnits där och lättat upp stämningen och fått mig på andra tankar. Han har betytt så mycket för mig dom senaste 4 åren. Det finns så mycket jag skulle skriva om honom här men jag håller ändå här, Micke fick en lång kärleksförklaring igår tillsammans med en fin bild på oss två - kärleksförklaringen avslutade jag med frågan "Vill du spendera kvällen på St:Markus vinkällare med mig, jag står för allt, utom bilkörningen - (PS: Hoppas du tackar jag, för jag sket i att lägga fram kycklingen). Han tackade givetvis "ja" och blev väldigt glad.

Vi hade en väldigt mysig kväll med fruktansvärt god mat, klockan var 21.30 innan vi kom därifrån. Dom har så himla mysiga lokaler och deras mat/buffé är bara outstanding.

Förrätt, varmrätt, efterrätt, ostbricka - långa bord fulla av god mat.

Jag fick tyvärr avstå från en hel del mat som inte gravida bör äta, däribland ostbrickan, kändes fruktansvärt tungt att neka den. Micke han åt på för fulla muggar och berättade gärna för mig hur gott det var. Mannen som inte var så glad för ost förr har helt plötsligt börjat älska ALL ost. Kul! Om jag bara kunde spelat upp dialogen jag hade med mig själv i huvudet under tiden Micke plockade och åt från ostbrickan - "Jo men en liten bit kan jag ta" - "Nä tänk om där är listeria på just den biten" - "Men där är ingen jävla listeria" - "Nä men tänk om där är det".

Jag skulle aldrig aldrig utsätta min gosses liv för att jag skulle äta en bit ost, det finns inte. Jag får snällt avstå och sedan hoppas på att Micke bjuder tillbaka i augusti - då ska jag äta ost så det sprutar ur öronen. (Vore i för sig lite äckligt).

Hur som haver, vi hade en fruktansvärt mysig kväll, tänk att en sådan liten handling kan betyda så mycket. Jag lever på det än idag.