Vecka 24 Man kan ha gått upp fem till sju kilo, vissa ännu mer. Fostret väger cirka 650 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet. Ibland börjar fostret att hicka, då känns det som om det klickar till i magen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när fostret är runt 24 veckor kan det börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.

Vi är alltså inne i vecka 24 och veckan som har gått har varit lugn - det är inte allt för mycket som har hänt och därför har jag valt att inte uppdatera något på bloggen.

Vår lilla bebis sparkar nästan HELA TIDEN nu. Det känns väldigt mycket och det syns även utanpå magen.

Härom kvällen när vi skulle lägga oss så lyssnade vi lite på hjärtat, mysigt. Det är skönt och tryggt att bara kunna ta fram apparaten för att lyssna när man känner för det. Jag har dock släppt alla tankar på missfall och liknande, innan var dom väldigt starka. Nu ska det bara gå hela vägen, nu när det gått så lång tid.

I alla fall så sparkar han ju hela tiden nu och för någon kväll sedan kände Micke en riktig spark och han tog bort handen snabbt, haha! Han tyckte det kändes lite obehagligt nu när det känns så tydligt och starkt. Man vänjer sig.

Jag mår till största del bra, jag har lite besvär psykiskt - saker som hängt med i flera år som gärna vill blomma upp nu igen. Det ger mig problem att klara av studier och andra saker som stressar mig och i morgon ska jag få komma till en kurator på KK. Jag har väldigt hög puls, mycket onda sammandragningar och blir lätt andfådd - man tror att detta har med min psykiska hälsa att göra. Det känns bra att få komma till KK i morgon och samtala med någon som förstår sig på detta skitet. Jag hoppas att hon hjälper mig.