I dag var jag hos barnmorskan, höll på att försova mig i morse. Hade satt av ljudet och stängt av larmet på telefonen, av någon anledning vaknade jag ändå. Det hann bara bli 10 minuter för mycket i bingen. Mamma ringde, kom och hämtade upp mig vid 7.40 och sedan begav vi oss mot Limhamn, hon till jobb och jag till barnmorskan.
Inne på MVC gick allting bra, vi var ett gäng på ca 6 kvinnor som satt i ett rum och drack en fruktansvärd vätska. Det smakade verkligen skit och jag kämpade med att få den i mig. När vi druckit så återstod 2 timmars väntan i väntrummet, i lugnets tecken. Vi fick inte gå någonstans, vi skulle stanna på MVC och vänta. Det var fruktansvärt drygt, det var verkligen det värsta på länge. Jag skrev lite sms till Micke, jag skrev bland annat att med nästa barn så kommer jag inte att göra detta testet, jag skrev också att jag skulle dra därifrån efter 30 minuter och massa annat skojsigt. Tiden gick trots allt och till slut var det dags att ta blodprov och prata med min barnmorska. Man skulle ligga under 10 på testet och jag hade 6,4 - det var alltså godkänt, inga konstigheter alls. Man gör detta testet för att se så att kroppen klarar av att bryta ner socker under graviditeten, så att man inte har graviditetsdiabetes - vilket jag inte hade. Mitt järnvärde låg på 109 - det ska helst ligga på 110 minst nu i dessa veckorna - vilket betyder att jag ligger rätt bra till men att det inte skadar om jag tar lite järntabletter. Mitt SF-mått hade ökat med 1 cm - från 27cm (för 3-4v sedan) till 28cm nu. Barnmorskan sa att det var bra, det var inga problem alls. Först växer man på längden, sedan bredden, sedan längden och sedan lägger magen sig neråt.
Hjärtljuden var bra och barnmorskan sa att bebisen hade det bra i magen. När jag hade druckit sockerlösningen så blev nog bebisen sockerkickad, det var fruktansvärt - jag fick hålla för magen för att folk inte skulle undra. Han sparkade, rörde sig och hade sig konstant i ca 30 minuter. Han var så aktiv. Magen for åt alla håll och det kändes som där var minst 2 bebisar i magen. Jag hade en tjock tröja på mig och det syntes tydligt på tröjan hur magen höll i gång. Jag tänkte att om någon av dom andra ser min mage nu så lär dom undra vad som händer. Det lugnade sig efter ett tag.
Allting gick med andra ord bra i dag, förutom när hon skulle ta blodprovet i armen på mig för att få fram min blodgrupp osv. Hon fick inte fram något blod och skickade mig till laboratoriet på sjukhuset. Jag får åka dit nu i dagarna och be dom ta blod av mig i stället. Drygt!
I dag bokade vi in resterande besök hos barnmorskan, det känns bra - nu har man liksom alla besök inbokade. Vi ska bland annat gå på föräldrarutbildning den 28-29/6 - 3 timmar per dag i två dagar, spännande. Hoppas att det ger en något.
Jag var rätt skakis efter att ha druckit sockerlösningen, mådde faktiskt illa och visste inte riktigt vad som skedde i min kropp. Väldigt obehagligt. Micke hämtade mig efteråt och vi åkte och handlade varsin Ceasarsallad på Maddes i Limhamn - skitgott! När vi kom hem så åt jag knappt ingenting, klarade inte av det - kallsvettades, skakade och mådde riktigt obehagligt. Jag somnade en stund och nu mår jag bättre.
Nu ska jag käka lite mackor och sedan ska jag ta en sväng med vovvarna i det "härliga" vädret.
 |
| Sketen väntan i väntrummet! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar