Besök hos barnmorskan!

Ja det var dags för besök hos barnmorskan i dag. Vi hade tid klockan 13.30. Vi skulle få komma till en annan barnmorska i dag eftersom min ordinarie var i väg på något annat - inget ovanligt på Sundet, där har jag väl haft olika barnmorskor varje gång. Fruktansvärt oseriöst och otryggt, jag har dock känt stor tillit och tyckt bra om min nuvarande barnmorska som jag har haft 2 gånger. Jag gillar henne och det var i samma veva som jag fick henne som jag övervägde att byta mottagning helt och hållet. Jag är inbokad på tider hos henne nu framöver, det var bara i dag som det var förändring - får vi hoppas!

Barnmorskan jag kom till i dag hette också Anna, hon var också bra! Hon var noggrann, seriös och duktig. Hon gick igenom allting som var viktigt.

Jag var hos barnmorskan senast den 4/6 och hade då ett Sf-mått på 28 (med plus i kanten, vad nu det innebär) och i dag, 23 dagar senare så hade jag ett Sf-mått på 33 - barnmorskan sa att det dock kan variera med tanke på hur olika barnmorskor mäter, men ungefär. Det var i alla fall bra.

Mitt järnvärde har pendlat från 131 (början av graviditeten), 109, 108 och nu 105 - not good. Jag ska börja ta en järntablett som heter Niferex. Smaskens!

Bebisen sov när vi tog hjärtljuden och hans hjärtslag låg på 145 - dom har tidigare legat på 155 och 151 ungefär. Allting normalt där också.

Vi såg ju på rutinultraljudet nu den 21/6 att han låg med huvudet ner, det gör han och barnmorskan kunde vricka lite på hans huvud i dag - det ligger dock långt ner.

Vi gick igenom att han var 14% över kurvan i hans uppskattade vikt (21/6 på rutinultra 2) hon sa att det är absolut ingen stor bebis för att den ligger över - det ska ligga på 22% mer eller mindre om det ska vara en stor eller liten bebis. Det är tvärtom bra och ett fint sundhetstecken att dom ligger lite över, skönt för nu kan jag sluta oroa mig för att han ska vara stor som en häst.

Hon sa även att det är mycket positivt att han rör sig så pass mycket som han gör, jag sa att jag inte fick en lugn sekund och att han konstant plågade mig inombords. Hon tyckte detta var ett sundhetstecken och att han har det bra i magen. Hoppas dock inte att han har det för bra, hade varit trevligt om han hade velat komma ut någon gång därifrån....liksom!....


Magen börjar bli stor, jag ser det själv nu också, den är verkligen inte liten längre och det är inte siffrorna på vågen heller - deppigt, men samtidigt så är det för världens finaste sak. Magen får gärna växa så mycket den vill, så länge vår prins har det bra där inne. Inga bristningar än, tack och lov - hoppas dom håller sig borta. Man kan inte se på mig, bakifrån, att jag är gravid enligt Micke - det är ju alltid något. Jag är i alla fall konstant hungrig, äter när jag är hungrig och försöker hela tiden tänka på att det ska vara bra mat.

Jag tänkte skriva ner en dag hur min graviditet varit fram till nu, den har verkligen pendlat och det har varit en lång men rolig resa. Det är inte över än, men jag minns när jag dagligen stod inne i duschen och bara försökte duscha bort all illamående, yrsel och skit som jag levde med - jag bad Micke fråga mig lite då och då om jag levde, för jag var inte säker på att jag skulle komma levande ur det. Ha ha!

Jag mår väldigt bra nu och jag tror att folk skulle kalla min graviditet för en bra graviditet. Jag har trots allt dom flesta veckorna fått må bra med endast lite småkrämpor. Vissa blivande mammor ligger ju döende i 9 månader, något som jag absolut inte varit i närheten utav - dock har jag väl haft dagar då jag önskar att jag var död i stället - men dom har inte varit många.

I morgon ska vi i väg på 3 timmars föräldrarutbildning hos barnmorskan - spännande!! Det ser vi båda fram emot.

Bilden är tagen precis, 22.30 ungefär, 27/6 - vecka 33.