Rutinultraljud nummer 2 - sista!

Ultraljud nummer 2, alltså det sista ultraljudet denna graviditeten. Vi är i vecka 32 - (31+5). Vi har sett vår gosse för sista gången på ultraljud. Nästa gång vi ser honom då är han ute hos oss och nästa gång vi befinner oss på KK så är det förlossning.

Vi kom in till en superbra barnmorska - hon tittade noggrant och förklarade vad hon gjorde. Allting var bra med vår gosse. Han låg med ena handen gömd och den andra uppe vid huvudet som vanligt, ett tu tre så hade han även ena foten uppe vid huvudet, undrar verkligen vem han har den vigheten i från, ha ha! Förmodligen efter mig eftersom min är helt väck.

Hon mätte hans lårben, hans huvud, hon kollade njurarna, revbenen, hjärtat, ryggraden osv - allting såg ut precis som det skulle. Skönt!

Han låg och drack lite från fostervattnet, såg mysigt ut när hans små läppar rörde på sig.

Han väger 2125 gram och det var lite över kurvan, ca 14% och det är helt normalt - absolut inget att oroa sig för. Dom har ju sina egna kurvor. Nu är det 59 dagar kvar till beräknad födelse, när det var 52 dagar kvar innan min egna födelse så var mina föräldrar på ultraljud och då beräknades jag väga 2275 gram - jag vägde 4020 när jag kom ut. Denna gosse beräknas väga 3600-4000 gram när han föds och jag tippar på att han hamnar på 3800 gram.

Vi behövde inte fråga efter 3D, barnmorskan försökte så gott hon kunde att visa oss honom i 3D på eget initiativ men det lyckades inte alls bra. Moderkakan ligger i framvägg och han borrade in sin näsa och ansikte i den. Det är även ont om plats och fostervatten i magen nu vilket gör kvalitén sämre. Vi fick se lite men det var absolut inte samma sak som när vi var på Emmakliniken i vecka 28(?).

Han låg med huvudet nedåt, jag frågade om detta betydde att han hade fixerat sig men det behövde det inte betyda men det var ett stort plus att han hade hittat ner för barn som lagt sig nedåt i denna veckan dom flyttar sig sällan. Hon sa att 1 av 100 vänder sig igen efter dom lagt sig nedåt i denna veckan. Jag var dock själv en utav dessa 100 och fick födas med kejsarsnitt. Usch hemska tanke, hoppas verkligen han stannar kvar där han är i dag. Han har ju faktiskt legat med huvudet nedåt dom senaste gångerna.

Han låg med ryggen mot min vänstra sida när vi var på ultraljudet. Jag blir inte riktigt klok på hur han ligger exakt. Jag kan känna honom lite överallt - det är väl i för sig inte så konstigt för han tar väl i princip upp all plats i min mage nu.

Jag blir alltid så nervös när vi ska in på KK - jag tänker varje gång på hur det blir när vi väl ska in och förlossningen är i gång. Jag kan verkligen inte se mig och Micke inne på förlossningen, ha ha! Vi har pratat lite om det nu dom senaste dagarna och vi tycker båda att det är helt overkligt. Det är så stort att det inte går att föreställa sig. Jag kan inte heller tänka mig att det ska sätta i gång någon gång, jag kan inte se mig säga till Micke att vattnet gått eller liknande. Jag kände i dag, när jag föreställde mig att vi var på väg till KK för att föda barn, att jag bara ville spy. Jag blev så nervös och rädd. Hoppas det känns på ett annat sätt när det är på riktigt. Jag känner en sådan fruktansvärd längtan efter bebisen nu, jag vill verkligen bara att han ska komma och att förlossningen kommer i gång men min skräck för förlossningen har som sagt inte lagt sig till 100% än.

Vi var ute och gick en runda innan i dag och då sa jag till Micke att det känns som att jag ska vara gravid hela livet nu, att det liksom inte ska komma något ur det, utan att man bara går och förbereder och förbereder men att där aldrig ska komma en bebis. Jag sa även att det är lustigt hur man lever för graviditeten nu, hur allt man gör baseras på den. Man räknar ner och man bara längtar. Tänk sedan när han är ute, då börjar liksom livet igen - dock förmodligen världens bästa liv eller kanske till och med så startar livet på riktigt då! =)

Lille gossen på bild för sista gången! Nästa bild på honom är från KK.  =)