Blä!!

Jag må vara en fruktansvärt tråkig person nu, jag råkar vara gravid i vecka 37 och det är lustigt hur oerhört svårt det är att förklara för människor som inte varit gravida, hur jävla jobbigt det faktiskt är.

Det är inte bara att vara gravid, om folk bara visste hur jävla tärande det är på kroppen och hur jävla värdelös, trött och jävlig man känner sig.

Jag ligger för det mesta i sängen och glor rakt ut i luften, jag orkar för fan inte ens resa mig och ta tag i saker som bör tas tag i. Jag älskar kvällen för då ska jag snart få lägga mig igen men sen kommer morgonen och man vet att man ska ta sig igenom en hel dag. Det är fruktansvärt att vara trött, orkeslös, inte ha någon lust att göra saker. Jag känner mig bara så himla tradig och osocial. Beklagar till er som har mig i sin närhet men just nu är jag som jag är och det bara är så. Förhoppningsvis så blir jag människa igen.

Jag har mått skit i dag, har legat i sängen och bölat som en gris i omgångar för att jag mår så underligt, obehagligt och jobbigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är problemet.

Jag tog på mig och skulle gå ut en sväng med Nezta tidigare i morse men jag hann bara ut innan jag kände hur jag verkligen inte orkade gå. Jag ville bara gå upp igen. Jag ser hur mycket det behövs dammsugas här hemma, hur mycket som behövs tvättas, hur mycket som behövs städas och tas tag i men jag bara blundar för det och går in i min lilla vrå (sovrummet) där man inte ser all skit.

Det är piss att känna sig otillräcklig, veta vad som behövs göras och ändå bara skita i det.

Jag vet inte om min hjärna börjat förbereda sig på förlossning, min kropp likaså, jag känner bara hur icke närvarande jag är i livet - jag är liksom på något annat ställe i både kropp, tankar och själ.

Jag har inte heller lust att fixa till mig och göra mig i ordning för att bli snygg - jag känner mig enbart som en stor jävla flodhäst som ser ut som skit och det har väl sin inverkan på det hela också.

Micke är förstående och hjälper mig mycket i vardagen men jag kan inte låta bli att känna mig så värdelös inför honom. Jag bara ligger och gör ingenting och det känns inte riktigt som att han förstår oavsett hur mycket jag än förklarar för honom. Det känns även som att dom flesta svaren på hans frågor blir "Vet inte" och det känns ju inte vidare exotiskt. Ska vi äta det eller det? - vet inte. Ska vi göra det eller det? - vet inte. Jag vet ingenting och jag kan inte förmå mig att känna något heller för jag har ingen vidare lust.

Shit vad galet det låter. Jag längtar bara så himla mycket efter att återvända till mitt vanliga jag, kunna må bra och känna mig lycklig, fin och fräsch.

Jag tror att anledningen till att jag knappt bloggar längre heller är ovanstående - jag har som sagt ingen lust och orkar inte.

I dag har i alla fall varit en riktig skitdag och jag hoppas innerligt att morgondagen blir bättre.