onsdag 11 juli 2012

11/5 - 2012.

Jag har haft känningar i både mage och ländrygg. Det har pågått i några dagar nu och det blir inte bättre. Det är känningar som jag inte haft tidigare. Jag blir lite orolig och nervös när jag känner av dom men samtidigt så är jag glad att jag känner någonting.

Kisseriet har blivit sjutton gånger värre - jag bara kissar, kissar och kissar. Jag hinner inte bli klar på toa förrän jag är kissnödig igen. Det trycker på hela tiden. Jag känner hur bebisen trycker på där inne, neråt. 

Enligt senaste mens så är vi inne i vecka 36 och 37 på söndag men enligt ultraljud från vecka 18 så är vi inne i vecka 35 och 36 på söndag. Det är lite lurigt det där. Han är beräknad den 12 augusti utifrån senaste mens och 19 augusti från ultraljudet. Känner mig ganska redo på att han kan komma när som helst. Jag tror definitivt inte att jag kommer att gå över tiden. Jag sa till Micke i går när vi var ute och gick en promenad på kvällen att jag trodde att han skulle komma den 10 augusti. Vi får väl se, men nu har jag noterat det datumet, så det blir skoj och se om han dyker upp då. 

Jag upplever inte att magen har sjunkit, jag upplever mer att jag känner mig tyngre, tröttare, otympligare, fetare och mer andfådd än vanligt. Jag kämpar på varje dag! 

I dag ska vi vaccinera Lexton, vi ligger lite efter i tiden och det är verkligen på tiden att vi tar tag i det nu. Jag skulle egentligen träffat Mickes mamma i dag för en liten promenix och fika men vi ändrar dag, Micke hade lite jobb i dag för en gångs skull så då passar vi på att få gjort lite saker som måste göras - gud vet när det blir tid för det nästa gång. Vi ska även försöka fixa vagnen, sista chansen nu, går det inte så får vi ordna en ny. Jag tänker inte låta min nyfödda bebis ligga i en vagn som kan trilla i hop på grund av hemmalagning eller att min nyfödda bebis ska få ryggproblem för att han inte ligger ergonomiskt i sin vagn. Nej, man får tänka lite längre än så. 

I dag är det 38 dagar kvar till den 19 juli - jesus kristus =) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar