Man kan ha det roligare än att sitta hemma och ringa 100 samtal en dag som denna då vädret är på topp. Givetvis ska saker och ting alltid krångla, jag blir så jävla trött och känner bara hur jag verkligen inte vill lägga den lilla energi jag har över på sådant här skit.
Jag skulle fått besked på mina sidor på försäkringskassan om föräldrarpenning idag eftersom den ska betalas ut i morgon. Det fick jag givetvis inte och det kunde man ju räkna ut. Dom ska handlägga ärende på högst 30 dagar och dom har haft 35 dagar på sig med mitt ärende. Dom ska höra av sig inom kort om dom behöver kompletterande uppgifter utav mig för att kunna gå vidare i mitt ärende, det har dom inte gjort och då tycker man ju att man ska kunna känna sig rätt lugn om att allt är ok och fungerar som det ska. Dom handlägger fortfarande min SGI och i dag fick jag själv ringa runt, först till försäkringskassan med nummer 385 i kön för att få beskedet om att jag ska ringa min handläggare (som jag fick nummer till). Hon har enligt henne själv ringt mig flera gånger och spelat in på min telefon, vilket inte stämmer eftersom jag har väntat på samtal i från henne och svurit över att hon inte hört av sig. Nåja. Jag fick så korkade besked så jag halvdör lite när jag tänker på det. Nu ska står jag här den 24 juli och ska skicka in 2 dokument, som jag inte har och som jag inte hade haft en aning om och likaså försäkringskassan om jag inte hade ringt idag.
Jag fick be om att få lägsta nivån fram till dom rett ut min ärende eftersom jag står utan inkomst. Jag kan lova att det inte blir så fett med lägsta nivån heller. Shit alltså, nästan så kan skulle kunna lägga sig ner och dö en stund när man tänker på det, därför försöker jag att inte tänka på det men som alla förstår så är det rätt svårt - ekonomin är ju a och o i livet.
Jag känner att vi är på rätt väg när jag lägger på, trots att jag själv tagit tag i allting efter 35 dagar på utredning. När hade dom tänkt höra av sig till mig med sina frågor som dom har för att kunna gå vidare i mitt ärende? Aldrig?! Skrämmande.
Jag blir sedan uppringd av samma handläggare som jag precis talat med och får massa andra besked om papper som dom behöver för att kunna utreda och ge mig min SGI istället för lägsta nivån.
Nu har jag suttit en hel jävla dag och ringt runt till olika människor och företag - vet knappt vad jag sysslar med själv. Allting är så rörigt och det är det sista jag vill uppleva nu.
I morgon måste jag till KK för att prata med en läkare eftersom dom slarvat bort min senaste sjukskrivning som jag väntat på att få hemskickad sedan slutet på maj. Jag ringde redan då i omgångar och försökte få tag i någon som kunde hjälpa mig, utan att lyckas. Jag sket i att sjukskriva mig och gick hemma utan pengar istället för jag kände hur jobbigt och lite lust jag hade med det krånglet precis då.
Jag har 25 dagar kvar till beräknad födsel och nu ska jag behöva ta tag i ALLT IGEN trots att jag enligt mitt tycke har varit ute i jävligt god tid.
Att det ska vara så svårt!?
Känner vilken tråkig och negativ stämning jag har lagt över bloggen nu men tyvärr så är det vad jag kan bjuda på - just nu är det verkligen inte glammigt och rosa glittrigt skimmer överallt...
Tycker det mesta känns hopplöst och jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar