Lite allmän uppdatering!

Tänk att nu har det gått 4 dagar sedan jag skrev sist. Jag har ingen ork, jag gör inget speciellt och hela livet känns som en lång väntan efter vår trollunge. Jag har liksom gett upp lite nu, det känns som dom sista veckorna innan sommarlovet i skolan, man tar ut sommarlovet i förskott och springer omkring i sin lilla sommarlovsbubbla. Det som var betydelsefullt och kul förr är faktiskt inte så kul just nu. Jag vill mest att dagarna ska gå och hur jag ska få dom att gå snabbt det bryr jag mig mindre om. Jag upplever ändå trots den tråkiga attityd jag ligger inne med att dagarna går snabbt - dock så känns det som att antalet veckor inte stiger. Det känns som jag varit i vecka 36 i 100 dagar och ändå har jag bara varit i vecka 36 i drygt 1 dag, ha ha!

Jag pendlar fortfarande mellan att tycka det känns som en evighet till beräknad födelse och att det är jävligt snart. Det beror på lite vilket humör jag är på. Om man tänker att det är 4 veckor kvar av 40 veckor så är det ju väldigt kort tid men när man tänker på att det är 4 långa veckor kvar innan beräknad födelse, innan han kanske behagar att titta ut, innan man får använda alla kläder, gå ut och gå med vagnen osv så känns det verkligen som en lång väntan som återstår.

Magen den bara växer och jag med den, jag är svullen som en gris i ansiktet och kroppen. Jag känner mig allmänt fet och ful och vill bara få lov att vara mig själv igen. Inga kläder passar, dom kläder som passar är jävligt fula och det kvittar hur mycket jag sminkar mig och försöker göra mig snygg så ser jag ändå ut som en ful kossa - "näääää, det gör du inte", säger nog många men jo det är faktiskt så jag känner.

Trots mitt dåliga självförtroende så skulle jag absolut inte velat ha det ogjort, jag hade kunnat göra om det igen direkt efteråt - det är av världens finaste anledning, och detta säger jag trots att jag ännu inte fått min lilla prins. Oroa er inte, det kommer inte att bli en bebis till direkt, kan tänka mig att några satte hjärtat i halsgropen.

Vi är beredda på att han kan komma när som helst, vi har trots allt gått in i vecka 36 och det är lite oklart om jag är en vecka efter eller om det är rätt vecka - så jag kan lika gärna vara i vecka 37 nu. Det vanligaste är väl att han håller sig kvar i alla fall 2 veckor till minst. Vi får se. Trots vetskapen om att det kan hända när som helst och att det kan gå fort så sitter jag här ännu och har inte packat BB-väska, tvättat alla kläder/lakan/filtar osv - det är väl den här känslan av att det är "lång"tid kvar som håller mig i från det eller också för att jag är rätt bra på att skjuta upp saker.

Vi har börjat tvätta allting som ska tvättas, vi köpte en tvättställning i går - vilket underlättar tvättningen av små bebiskläder. Vi har tidigare hängt upp all vår stora tvätt på duschen eller använt torktumlaren.

Jag har skrivit mitt förlossningsbrev och packat ner det tillsammans med lite andra saker i BB-väskan men den är långt i från klar.

Vi skrev förlossningsbrevet i går på kvällen och vi känner oss båda nöjda med det. Det är svårt att skriva hur man vill ha det när man inte vet vad som väntar därav handlar mycket av det om att bli väl omhändertagen, bli informerad, ta allt som det kommer osv.

Det är fantastiskt vilken resa vi har gjort, jag har legat och tänkt tillbaka på allting i dag medan jag lidit av migrän. Jag har kollat igenom bilder som jag har tagit genom graviditeten. Jag minns hur jag fotograferat magen och varit helt fascinerad över hur stor den blivit vecka till vecka - oj oj oj, om jag bara visste då vad jag vet i dag. Det är kul att ha fotograferat och nu titta tillbaka på hur magen har utvecklats från start.

Det senaste som börjat ske med mig är att jag har svårt att gå, det är inte foglossning utan det är som knivar eller något annat som skär eller skaver i underlivet - det kan plötsligt uppkomma och jag får stanna till ett gå med pyttesteg och sedan kan det ge med sig igen och jag kan gå normalt. Jag har märkt att det händer bara när jag går och när det händer så är bebisen väldigt aktiv i magen. När det händer så känner jag en känsla av att jag bara vill trycka på eller liksom krysta och att om jag gör det så går vattnet eller liknande ha ha. Undrar verkligen vad detta är, om han håller på att fixera sig eller om han trycker med huvudet mot något som ger mig denna känsla -inte lätt att veta. =)

Bild från februari - oj vad man tyckte magen hade vuxit här. 

Bild tagen i dag - vecka 36. Moj moj moj vad min kropp får stå ut med.