För några dagar sedan låg jag och tänkte (när jag ändå inte kunde sova) att vi ändå varit rätt skonade från sjukdomar här hemma nu sedan Wincent började på dagis. Jag tänkte framförallt att det var längesedan han var riktigt sjuk. Samtidigt som jag låg med dessa tankarna i huvudet så tänkte en annan del av mig att jag absolut inte fick tänka sådana tankar för då kommer det komma som ett brev på posten.
Jag tror att dessa tankarna uppstod på natten till i fredags, i fredags när vi hämtade W på dagis så hade han bajsat ner sig under dagen, jag tänkte men jag sa ingenting att Wincent såg sjuk ut i ögonen, han var liksom så röd runt omkring ögonen, som han brukar bli när han är sjuk. Vi åkte och handlade efter dagishämtning och allting verkade tipptopp med lilla W. Planerna var att W skulle sova vid kl 20 som vanligt och därefter skulle jag och Micke ha en lugn och mysig kväll i soffan. Sådant ska man ALDRIG planera som småbarnsförälder för då går det garanterat åt helvete. Wincent somnade vid 20 men hade en hemsk hosta och vaknade flera gånger under kvällen. Ni kan tro att fredagsmyset kom av sig, eller ja, det hann inte ens börja!
Lördag kom och vi brukar alltid ge oss i väg, denna lördagen stannade jag i sängen och Micke tog hand om Wincent här hemma. Vi bestämde oss ganska snabbt för att bara vara hemma. Jag har också blivit sjuk och kan såhär på söndagsförmiddagen meddela att det bara blir sämre och sämre. Har så ont i halsen/bröstet när jag hostar, en brännande/varm känsla långt ner i halsen och noll aptit.
Min mamma kom på besök i samband med att Wincent vaknade efter sin vila. Han var då supervarm och jätteröd på kinderna - klassiska febersymptom. Jag tog tempen direkt, 38,6, feber men inte hysteriskt. Tiden gick och han verkade pigg och glad. När min mamma gått hem så tog jag tempen igen på honom, den låg då på 39,8, betydligt mer feber och betydligt mer tagen Wincent.
Febern fortsätter vara hög, snoret rinner, Wincent gnäller, är trött och hängig, hostan huserar fortfarande - allt är förfärligt och det dricks mest och äts minst. Micke har givetvis mycket jobb, jag mår skit och någon måste ta hand om Wincent som också mår skit, den lotten faller på mig - underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar